Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varje familj, som var något mån om sitt anseende,
ansåg sig böra åtminstone en gång under vintern i sitt
hem giva en bal, till vilken icke blott den dansande
ungdomen utan även familjens hela övriga umgänge
inbjöds. Nutidens små danstillställningar kunna ej
jämföras med dessa bjudningar. Gästernas antal översteg
vanligen hundratalet, och dansmusiken utfördes av en
orkester på fyra till sex musikanter, helst under
anförande av »Meyers Andersson», en å konsul Carl Meyers
kontor anställd, ovanligt musikalisk
kontorsvaktmästa-re. Tryckta bjudningskort voro en då okänd sak, men
betjänten i huset eller en vaktmästare skickades omkring
med bjudningslistan och framförde bjudningen
muntligen. Genom att taga del av bjudningslistan kunde man
således i förväg underrätta sig om vilka de övriga
inbjudna voro. Våningarna voro också avsedda för dylika fester
med stora rum och salar, som tilläto åtskilliga tiotal
dansande par att obehindrat röra sig där, och supén, som
serverades, var i stil med det övriga. En lång fil av
vagnar utanför på gatan utvisade på natten, var en
dylik fest ägde rum. Att fira bröllop eller andra
familjefester på en restaurant hade ännu ej kommit i
bruk.
De middagar, som gåvos, utmärkte sig även för
överdåd, ehuru kanske enligt nutida uppfattning en viss
småborgerlighet rådde, vad tiden för dem beträffar.
Den vanliga middagstimmen var kl. 2 eller halv 3,
ty affärsmännen ville vara åter på sina kontor kl. 4.
För festliga middagar var tiden kl. 4. Då denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
