Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
och nedslagna ögon: nekade absolut, utan ett
ord, att falla in i den ton, han behagade anslå.
Herre Gud, Ebba — är karlen verkligen så
helig?
— Jag sätter honom mycket högt, sade
Ebba i tvungen, afvisande ton med buttert
allvar, djupt sårad af hela hans sätt, af hvart ord
han sade, öfver att han utan vidare tog sig
rättighet att kalla henne »du», och att hon inte
kände sig ha kraft att afvisa honom.
— Jag tackar Gud, sade Hardenfeldt fromt,
att jag aldrig kommer att höra dig tala om
mig i den tonen! Hvad d u tycker om honom,
intresserar mig emellertid inte så mycket. Jag
tror nästan, att jag vet det lika bra som du
själf. Jag vet också hvad han tycker om dig.
Hvad jag inte vet... Hvad jag däremot kunde
önska att veta ...
Han afbröt sig själf och sade hastigt, i
litet lägre ton och utan att i det ögonblicket
djärfvas kalla henne »du»:
— Har han friat till er?... Eller...
ämnar han snart göra det?
Ebba satt med nedslagna ögon och svarade
inte.
— Tycker ni det är oförskämdt af mig att
fråga ?
Hon svarade inte.
Han fortfor att se på henne och hans blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
