Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
till den absoluta reträtten till menniskans eget väsende, för
att se efter om ej kunskapen ur förnuftets egna lagar kunde
utvecklas. Denna reträtt förutsatte förnuftets sjelfständighet.
Ty sedan man insett, att förnuftets fordran ej tillfredsställes
genom ponerande af en yttre orsak, måste förnuftet söka
denna orsak inom sig sjelft, d. v. s. förklara sig ur sig sjelft;
ehuru Kant framstälde denna avtonomi endast i praktiskt
afseende; i theoretiskt kom han ej längre än till erfarenheten
och dess former, utan att fråga huru innehållet kommer
till formerna. I praktiskt afseende deremot visar sig denna
tankens prioritet, detta "kategoriska imperativ" så tydligt,
emedan der blir fråga om att göra en verklighet enligt
begreppet; en regel föregår verkligheten och är så mycket
ett prius, att den agerar mot hela verklighetens yttre
nödvändighet, i den öfvertygelse att denna derför måste gifva
vika. Deremot var gudomligheten äfven hos Kant blott ett
komplementar-begrepp; ja den moraliska lagens förträfflighet
ligger väl, enligt honom, just deruti, att den af Gud är
oberoende. Den frågan uppstår likväl härvid: huru den inre
kaussaliteten skall förenas med det yttre
kaussal-sammanhan-get, och huru lycksalighetens förening med dygden, hvilka
bådas enhet ej följer ur det menskliga medvetandet, kan
förklaras och försäkras? Och detta ledde till begreppet om
Gud. — Alla dessa komplementer, eller komplimenter för
vår Herre, äro dock rakt stridande emot hans natur, ty han
är ej^ ett komplement; — hvarföre ock förnuftet snart gick
ifrån denna ståndpunkt. Då dessutom förnuftets avtonomi i
praktiskt afseende var gifven, men en half sjelfständighet är
omöjlig, så måste avtonomien äfven i theoretiskt afseende
uppsökas; personlighet är det första och ursprungliga, ett jag
kan ingen sätta in i en menniska, det är tvärtom grunden
till allt, således ock motsatt emot allt. Detta är Fichtes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
