Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återstår blott för den gamle att gå ditin. Jag är villig,
om också ej färdig därtill”, slutade han med av rörelse
darrande stämma och tårade ögon, ”och det skall bliva
mig en glädje att där drömma om att ännu finns
förutsättningar för att Sverige skall bliva ett stort land”.
Det gjorde ett oerhört starkt intryck på alla att se
den högreste, ståtlige åldringen, iklädd
studentmössan, och att höra hans varma och fosterländska ord
till den ungdom, som han höll så mycket av.
Kort därefter, den 24 augusti 1901, avled han i
trakten av sin födelsebygd, å Leckö kungsgård, där
han gästade sin svåger, greve Axel Rudenschöld.
Några dagar före sin död fick han här emottaga en
sångarhyllning från deltagarna i det vid Leckö
samlade nordiska studentmötet. Han var för svag för att
kunna med ord besvara hyllningen, men såsom farväl
tog han ljuset vid sitt sjukläger och förde det med
handen sakta fram och tillbaka, och viskande yttrade
han till de omgivande: ”Säg dem, att det är sista
gången de sjunga för mig och att jag är glad, att
studentsång är den sista musik jag hör i detta livet!”
Som vi sett, var Gunnar Wennerberg en
utomordentligt mångsidig begåvning, och på alla de olika
områdena av sin verksamhet har han gjort en ovanligt
stor och betydelsefull insats. Ett drag som genomgår
hela hans väsen och som satte sin prägel på hans
personlighet framför alla andra, var hans stora, aldrig
svikande fosterlandskärlek. Främst kom detta till ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
