- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
178

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framåt, tills de blixtrande ögonen, det stripiga håret och de
målade dragen nästan vidrörde det milda, välvilliga ansiktet,
som hvarken visade något tecken till fruktan eller ens
förändrade en min.

En af krigarne kastade ännu mera ved på elden, och
den uppflammande lågan upplyste platsen så klart, som om
det varit ljnsa dagen. Shavanerna drogo sig instinktmässigt
tillbaka för att låta hufvudpersonerna framträda mera
tydligt. Ingen vågade blanda sig i ordtvisten, men under den
allmänna tystnaden kunde de båda männens ord höras af
hvarenda närvarande krigare.

Lilla Mabel Ashbridge var förvirrad och visste icke, hvad
hon skulle säga eller göra, om hon eljest kunde säga eller
göra något. Hon kände icke igen den hvite mannen,
hvil-ken så plötsligt uppenbarat sig och tilltalat den förskräcklige
indianen på ett språk, som hon icke kunde förstå, ty vi må
komma ihåg, att, ehuru missionären hade slutit sig till
flyktingarna en stund förut, såg hon hans ansikte för första gången,
då det belystes af eldskenet.

Om Finley hade gifvit henne ett uppmuntrande ord eller
blott en blick, skulle hon hafva kastat sig i hans armar och
anropat honom att föra henne till hennes föräldrar. Detta
skulle hafva varit ett farligt afbrott, och af fruktan därför
låtsade missionären, som om han varit okunnig om hennes
närvaro; men hon var inom hans synkrets, och medan
han talade med den vilde höfdingen, visste han, att flickan,
stum och undrande, satt på stammen och uppmärksamt
betraktade dem båda.

Då Pantern steg framåt på det sätt vi nyss beskrifvit
och närmade sitt vederstyggliga ansikte till den hvite
mannens, sade han med obändig häftighet:

»Missionären ljuger; han har ormens klufna tunga, och
liksom alla blekansikten är han en fiende till den röde
mannen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free