Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad då?»
»Jo, hon talade om en kyrka, den du hade här
hemma hos dig, ett tempel, dit man ingick med darrande
vordnad, med salig hänförelse över att komma Gud så
mycket närmare än i de vanliga templen. Jag blev så
betagen av det Constance berättat, att jag, när vagnen
kom att hämta mig, i stället för att fara hem, bad
kusken fara hit... Constance hade sagt mig var du
bodde... Det var ju intet ont däri?»
»Nej, visst icke... för dem renom är allt rent! Ditt
besök var för mig detsamma som fordom änglarnas
besök hos de dödliga. Jag behöver dina böner för att
fullkomna min själs helgelse.»
»O, skulle mina böner förmå något därtill? Är icke
du tusen gånger renare än jag, är icke ...» Evelyn
stannade tvärt. ^ Liksom bildstoderna i sagan, vilka, sedan
de under vissa timmar av natten stigit ned från sina
ställningar, haft liv och rörelse och kunnat tala såsom
människor, på ett visst klockslag i en sekund åter stå
orörliga pa sina platser, sa blev även Evelyn, som under
en timmes tid varit utom sitt eget väsende, i en sekund
förvandlad till en orörlig bildstod ... men det var ej ett
klockslag, utan några steg i det yttre rummet, som
verkade, att förtrollningen upphörde ...
Justus av Carleborg hade hastigt stigit upp. Hans
ställning röjde det lätta skicket hos en bildad
världsman. Det var tydligt, att hans mångsidiga
skådespelaretalang nu skulle röra sig på ett nytt fält.
Det knackade på dörren.
Justus öppnade genast, i det han med den lugnaste
artighet yttrade: »Jag väntade mig just detta besök,
välkommen, min bäste herr baron!»
Han räckte handen åt baron Max, vilken, så att säga,
född till världsman, likväl icke alldeles kunde värja sig
för en lindrig grad av förlägenhet, då han yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
