Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finge nog man, utan att man gjorde sig så mycket
omak. Han hade numera inga relationer där och
ville ej resa dit för att se idel nya ansikten.
En eftermiddag sutto generalen och kaptenen,
vilken ännu höll ut på Mörkedal — ty bättre vin fanns
ej på många mils omkrets än det, som förvarades i
Mörkedals källare — rökande vid brasan och
förkortande tiden till speltimmen med några av kaptenens
nu skäligen utslitna anekdoter. Under det herrarna
med sina små tillgångar så gott som möjligt sökte
avhålla sig från att åter falla i sömn, reste fröken
Hedvig, såsom vanligt, ut att förlusta sig på det goda föret.
Hon åtföljdes ej av någon annan än betjänten, som
stod bakpå, ty Mörkedals härskarinna var så manhaftig
i att både rida och köra, att hon, oaktat kölden var
ganska sträng, själv skötte tömmarna.
»Isen är ju fortfarande säker, Blomberg?» frågade
hon betjänten och lät hästen, redan innan svaret
utföll, taga av på den smala vägen, som förde nedåt
sjön.
»Ja, det har ingen fara med det, fröken! Där finns
nog folk, ser jag . . . Men fryser icke nådig fröken. . .
Jag skulle nog köra försiktigt.»
»Därpå tvivlar jag alls icke, Blomberg, och det är
bara för mitt eget nöje, ser du, som jag kör . . . Men
håll dig nu fast, så skall du få se, hur det kommer att
bära av!» Och av bar det, så att den uppkastade snön
yrde om öronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
