Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindorm bleknade märkbart, men svarade likväl genast
med mycken hjertlighet: »Det gläder mig outsägligt att höra
dig yttra så hedrande tänkesätt, och jag ser nu, att du under
ditt fjäderlätta lynne döljer en redbar själ, hvarför jag från
denna stund högaktar dig som en man, hvars vänskap jag
alltid skall vara stolt att ega. Jag önskade i öfrigt, att icke
egna och svåra omständigheter inskränkte det förtroende, jag
gema ville gifva dig i utbyte. _ Ty värr är dock förhållandet
sådant. Men öppet och bestämdt förklarar jag, att, hurudana
mina känslor än må vara, jag icke kan göra något slags
anspråk på fröken von Werdenbergs hand, således ej heller
på hennes kärlek. Du eger full frihet att i denna sak handla
som det synes dig mest förenligt med din fördel. . . Men nu,
min gode Arthur, icke ett ord mera i detta ämne, hvarken
till mig eller någon annan.»
Löjtnanten skakade baronens framräckta hand med en
känsla, hvilken dock snarare liknade missnöje än nöje. Tyst
lemnade han rummet.
Under eftermiddagen gjordes ett hastigt besök på
Rosendal. Hermer och hans fru voro, såsom vanligt, mycket
hjertliga och beklagade förlusten af sin granne. Georgina
var tyst, Arthur förstämd, men Lindorm deremot mera lugn
och sansad än vanligt. Han inlät sig med Hermer i långa
afhandlingar om förbättringar och reparationer på Engelviken,
inhemtade hans råd, afhörde dem med uppmärksamhet samt
bad honom på det förbindligaste att under hans frånvaro
bistå Waldenberg med sin erfarenhet. Härefter nalkades han
Georgina, intog ledigt en stol vid hennes sybord, berömde
tapisseriarbetet, frågade om hon älskade läsning, hvilka
författare hon helst läste och tillbjöd sitt nyss förstärkta
bibliotek, hvars vård var anförtrodd åt löjtnant Arthur. Kort
sagdt: han var så älskvärd, artig och liflig som trots någon
verldsman, hvilken framlefvat hela sin tid under inflytelsen
af sällskapsformernas sol.
Georgina fann sig oändligt intresserad af hans lätta
samtal och beklagade i sitt hjerta, att han skulle resa just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
