Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hittills blifvit odlade på ett sätt, som kunde kallas
mindre-lyckligt valdt, då hennes framtida ställning icke blifvit
tryggad på samma gång, måste nu hastigt afsluta den påbörjade
banan och i stället med tålamod och undergifvenhet finna,
sig i den helt nya befattningen att roa och sköta
sjelfsvål-diga barn.
Fru Malms arftagare, en aflägsen slägting, hade såsom
en särdeles välgeming tagit Erika med det öfriga; och
konsul N—s hus i Göteborg lärde den arma, ur familj ekfvet
och kärlekens hem utstötta flickan att se och uppfatta lifveta
skuggsidor.
Fru Malm, sjelf ett gudfruktigt och mildt fruntimmer,
hade tidigt hos Erika inplantat det härliga frö, hvilket,
uppskjutet och mognadt i en qvinnas rena hjerta, ensamt
förmår skydda mot sjelfförvillelsens farliga retelser. Vand att
pröfva de onda och goda känslor och böjelser, som
uppsto-do i hennes inre, fortfor Erika nu att utbilda sig sjelf. Hon
^motarbetade sina fel och undvek att visa de små talanger och
företräden, som kunde väcka andras afund. Utan jemnårigt
sällskap och utan att någonsin hafva känt någon friskare
och gladare sida af lifvet än sin fostermors tysta boning,
der allt, jemte den huldaste ömhet, andades den strängaste’
ordning, hade Erikas lynne redan vid denna tid antagit ett.
allvar och en djupsinnighet, som ofta gjorde henne till
föremål för skämt och framkallade binamnet »den lill-gamla».
Men tiden upphäfde motsägelsen mellan de fjorton åren och
det lugna, afmätta väsendet. Barnet uppnådde jungfruålderns
blomma; och den nittonåriga Erika, i sin| beroende,
tryckande ställning, klädde det modesta allvaret, ty det gaf henne,
den fattiga, förbisedda, ett värde, som ingen kunde bestrida
eller förtaga.
Erika hade fortfarit att lefva i konsul N—s hus, emedan
det icke fallit henne in, att hon kunde ega rättighet att
undandraga sig den andliga och fysiska skärseld, hon der
genom-1 gick. Från barnflicka hade hon stigit till den dubbla
befattningen af husmamsell och lärarinna för barnen. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
