Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stund grubblade Gabriella öfver Antons tunga öde
och hans besynnerliga öfvertygelse, att han vore Necken, som
vandrade på jorden att försona någon svår synd; men ehuru
detta ämne alltid genom det underbara deruti hade ett
hemligt behag, halkade det likväl denna gång fort nog ur
hennes sinne, hvilket snart var fullkomligt upptaget af helt olika
tankar.
Birger och Erika återväntades denna afton eller på
natten från en resa till Göteborg, en sådan som de hvarje
sommar företogo vid Larsmesse marknad, då de gjorde sina
årsuppköp. Gabriella, hvilken annars ansåg denna årliga
resa som en verklig högtid, hvartill hon långt förut gjorde
tillrustningar, hade denna gång alldeles vägrat att följa med.
Men hon fick god tid att ångra sitt förhastade beslut och
betalade det dyrt genom den plågsamma längtan, hvarmed
hon i åtta dagar väntade på de resandes återkomst, icke
derföre, att hon, så högt hon än älskade Erika, ej kunde
ha gifvit sig till tåls under en veckas skilsmessa från henne:
grunden för hennes längtan låg djupare. Saken var den,
att Birger genom bref fått underrättelse, att Rosenberg med
det fartyg, som han förde för ett handelshus i Göteborg,
just vid denna tid skulle inträffa der, men åter gå ut efter
en fjorton dagar, erforderlig för lossning och lastning. Och
nu var det ovissheten om Rosenberg skulle göra vinterresa
eller återkomma på hösten, som oroade Gabriella. Birgers
och Erikas hemkomst borde likväl meddela underrättelse
om denna punkt, liksom åtskilliga andra, hvilka förorsakade
henne bekymmer.
Det kunde visserligen med skäl tyckas, att alla dessa
lättast skulle blifvit häfda derigenom, att Gabriella medföljt på
resan, och i början efter. brefvets ankomst gladde hon sig
också mera än hon ville tillstå det åt de lyckliga dagar, som hon
skulle få tillbringa i Göteborg. Hon tänkte icke ens på hvad
som annars fröjdade henne, marknadsvimlet,
lindansartrup-pen, de grant klädda damerna, militären och musiken, m. m.
Allt detta var nu ett intet. Hon tänkte blott på Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
