Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
skan, under det Marie Louise sökte fasta en bandros, som
icke hade för afsigt att lemna hennes klädning.
»Icke precist slut, men då jag skulle roa mig med
någpt, valde jag att söka lyckan på annat håll. Hon var
mig likväl äfven nu ogunstig, hvarlor jag öfvergaf henne.»
»Så åh — ingeniörn har tappat?»
»Jag afgaf min lärospån och har gjort den upptäckten
att jag aldrig lär bli mästare.»
»Är det icke berömvärdt, fröken Marie Louise», yttrade
gumman, i det hon vände sig till fröken, »att sluta spelet,
när man har otur? Jag vet många, jag, som just genom
den blifvit retade att vilja trotsa sig till ersättning, i stället
för att klokt nöja sig med den minnesbeta de fått.»
»För att vara i den grad oförnuftig», menade Marie
Louise, »måste man väl hafva en starkare passion för spel.»
»Det tror%jag icke är nödvändigt», genmälte Wiliam,
»ty utan att man eger den ringaste böjelse för spel, kan
förargelsen att tappa ifrån begär att återvinna hvad man
förlorat gradvis under en fortfarande otur stiga till lidelse
— och i det fallet förenar jag mig med fru rådmanskan.»
»Herr ingeniörn», smålog Marie Louise, »berömmer sig
alltså sjelf af denna stora seger.»
»Ja, hvarför icke? Den var ej så alldeles utan sina
svårigheter. Men sedan den nu är vunnen, vill jag taga
för princip att aldrig sätta mig till ett spelbord utan af
säll-skapstvång eller af — böjelse.»
»Kan man komma dit på annat sätt?» frågade
rådmanskan skrattande.
»Ja, nog drifves man stundom dit utan att hvarken
tvång eller böjelse deri ha del, då man t. ex. endast
öfver-lemnar sig åt behofvet att slå bort några griller, som ej
vilja låta reda sig.»
»Ursäkta, mitt herrskap — borgmästarinnan vinkar
mig!» Och gumman försvann i nästa rum.
Wiliam intog den lediga platsen.
Marie Louise undvek ej hans blick. Begge rodnade.
Vindskuporna. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
