Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott framkallade af ögonblickets flygtiga intryck. Marie
Louise kan ej älska.»
Gumman skakade tviflande på hufvudet.
»Må hon bli lycklig genom ett förnämt gifte, må hon
lysa och kokettera för att så länge som möjligt fortsätta
den dröm, som hon kallar lif — en gång likväl vaknar hon,
och’ måhända skall hon då egna en sannare tår åt den,
som bjöd henne, hvad hon nu ringa värderar, ett troget
och varmt t^erta.»
»Jag finner, att du är fullt besluten på det hållet, men
vänta, min gosse — du har icke sett henne än!»
»Jag skall se henne, men jag skall se henne utan fara,
och knappt kan jag tro att hon bevarar mitt minne i den
ställning, hvari hon nu är.»
»Säg mig då hvarför hon ej följde med herrskapet på
Segerstad, som för fjorton dagar sedan reste till
hufvudsta-den? Friherrinnan var sjelf två gånger inne och sökte
öfver-tala henne — och den resan skulle man likväl tro ha
kunnat anstå fröken.»
»Ja, jag undrar verkligen mycket på, att hon lät detta
tillfälle gå sig ur händerna, då hon kunde lysa på en
vidsträcktare himmel, än der hon nu strålar. Men hon har
väl sina tillbedjare äfven här, gissar jag?»
»Nå, det förstås! Grosshandlare Klamer och löjtnanten
— hvad heter han nu igen — den der, som var här på
vårt kalas förra året, de springa der på uppvaktningar begge
två. Men löjtnanten, säga de, skall vara en spelorre . . .
gud vet om det är sant.»
Då Wiliam blef ensam, lade han sig i fönstret och
blickade öfver till den lilla vindskupan. Nu stod den med
tillfrusna rutor, ty ingen bodde der. Ack, så hade ju äfven
hans egna förhoppningar bortfrusit!
Fastän Wiliam förmådde synas lugn och egde kraft
att, i oafbruten verksamhet, döfva qvalen efter sin förstörda
ungdomslycka, var icke dess mindre minnet af denna
förstörelse alltid lika aggande; och de stunder, då han ostörd
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
