Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
pen kan betraktas. Eller de skilde icke mellan kunskapens form
och dess innehåll och betraktade icke formen i och för sig sjelf med
bortseende från innehållet, utan de betraktade alltjemt begge i
deras förening. De undersökte följaktligen kunskapen endast i
förbindelse med varat och varat endast i förbindelse med kunskapen, men
kommo icke till någon medveten motsättning mellan de båda. De
gamle undersökte endast, hvilka kunskaper som till formen äro
egentliga, vissa och nödvändiga, t. e.\. begreppskunskapen till skillnad
från meningen eller sinneskunskapen, under det att man alltjemt
förutsatte objektiviteten såsom gifven. Men då i den moderna tiden
den fulla motsatsen framstod mellan subjekt och objekt och i
sammanhang härmed mellan kunskapens form och dess innehåll, så att
den förre kunde finnas utan det senare, så framstod äfven det
kunskapsteoretiska problemet och påkallade en lösning.
De svårigheter, hvilka redan blifvit uppvisade i det sätt, hvarpå
Kartesius sökte lösa det nämda problemet, äro likväl icke de enda.
Det är här Gud, som är det förmedlande mellan mina förnimmelser
och det varande. Men huru känna igen denna förmedling hos
förnimmelserna sjelfva? Sambandet mellan mina förnimmelser och det
förnumna är gifvet genom Gud. Men hvad är det hos mina
förnimmelser, som indicerar detta samband? Eller huru beskaffade äro de
förnimmelser, hvilkas öfverensstämmelse med den yttre verkligheten
garanteras af Gud, till skillnad från andra förnimmelser, som icke
åtnjuta denna garanti? Kartesius indelade förnimmelserna i
subjektiva, som äro produkter af menniskan sjelf, ideae tictae, och
objektiva, som äro gifna oberoende af menniskan, ideae datae, och man
måste derför uppvisa några nödvändiga kriterier, som den verkliga
kunskapen har till skilnad från den fiktiva.
Med Locke inledes en mer subjektiv rigtning under den
för-kantiska perioden. Att den lockeska rigtningen är subjektiv innebär,
att man här egnar större uppmärksamhet åt medvetandet och söker
genomföra betraktelsen af det gifna ur dess synpunkt. I motsats
mot Kartesius söker nu Locke att ur medvetandet och kunskapen
sjelf förklara dess objektivitet. Men Locke gör dock ingen
undersökning af medvetandet såsom sådant eller han utreder icke hvad
medvetandet eller subjektet är i och för sig sjelft, utan han
betraktar det endast i förhållande till sina yttringar, d. ä. såsom förmåga
eller kraft. Vidare betraktar Locke endast det sinliga och
empiriska subjektet både i teoretiskt och praktiskt afseende samt dess
yttringar och bestämningar. Ja, det är det sinliga subjektet till
och med endast i dess lägre yttringar, som Lockes kunskapsteoreti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
