Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
betraktar det kunskapsegande subjektet, inen endast såvida det
innehåller några allmängiltiga och nödvändiga former, som gälla om det
varande och som följaktligen kunna utgöra principer för sann kunskap.
Kant har således samma problem, som Locke, frågan om
kunskapens objektivitet, hvad det vill säga att hafva kunskap, huru
förnimmelser kunna innehålla och uppenbara för medvetandet det
varande eller frågan om kunskapens möjlighet, dess vilkor, omfattning
och gränser; men han skiljer sig dock i det afseendet ifrån Locke,
att, då Locke icke gjorde någon undersökning af själen, utan endast
berättade huru kunskaper uppstodo hos honom sjelf, hvarvid det är
sannolikt att detsamma försiggår äfven hos andra, Kant deremot
undersöker själen eller kunskapsförmågan sjelf, ehuru endast i det
afseendet, att han visar, att ett moment, som innehålles i
erfarenheten, nemligen det allmängiltiga och nödvändiga, har i
kunskapsförmågan sin princip.
Vid lösningen af det nu angifna problemet förfor Kant icke
genetiskt eller syntetiskt, sa att han började med det varande i och
för sig eller substansen och genom deduktion ledde sig till ett
system af satser, som följde ur vissa uppstälda principer, utan han
förfor analytiskt eller induktivt. lian utgår från erfarenheten,
upplöser henne i hennes elementer och söker på detta sätt uppvisa de
grunder, ur hvilka de framgå.
Då kunskapsförmågan ursprunglignn är passiv — detta qvarhålles
från Locke — så är det föremålen, som genom intryck på sinnena
uppkalla henne till verksamhet och lemna det stoff eller material,
som bearbetadt och ordnadt utgör erfarenheten. Men fastän all kunskap
börjar med erfarenheten, som följaktligen förser den tomma själen med
kunskapsuiaterial, ett föreställningssätt, som okritiskt upptages från
Locke, så följer dock icke deraf, att all kunskap uppkommer ur
erfarenheten. Erfarenheten förutsätter icke blott föremålen, som lemna
material, utan äfven en förmåga, subjektet, soin upptager och
bearbetar materialet. Erfarenheten är produkt af tvänne principer, ett
objekt eller något, som gör intryck, och ett subjekt, som mottager,
bearbetar och ordnar intrycken eller det genom intrycken gifna
materialet. Jemte dessa tvänne finnes intet tredje. Men att subjektet
mottager, bearbetar och ordnar intrycken eller det genom intrycken
gifna materialet innebär att det är och verkar. Allt åter, som är
eller verkar, måste vara och verka på ett bestämdt sätt, ty det, som
på intet sätt är eller verkar, hvarken är eller verkar. Vare sig
subjektet agerar eller reagerar, vare sig det är aktivt eller passivt,
så måste det följaktligen finnas några former eller sätt, hvarpå det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
