Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
kraft är det inre sinnet eller närmare bestämdt förståndet i
vidsträckt bemärkelse, och sätten, hvarpå förståndet verkar, äro dess
kategorier och rena grundsatser, som följaktligen äro desamma hos
alla menniskor. Men äfven materialet är ’i det hela likartadt, ty alla
menniskor hafva likartade sinnen och likartade sinnesformer, rum och
tid, under hvilka materialet åskådas. Och är nu materialet öfver
hufvud taget detsamma och är äfven den kraft, som bearbetar och
ordnar materialet, icke på godtyckligt och regellöst sätt verkande
utan hos hvar och en i sin verksamhet bestämd af samma
oföränderliga och nödvändiga lagar, så blifva äfven produkterna, tingen
och verlden, desamma för alla menniskor. Att den syntetiserande
kraften är densamma blifver tydligt, om man med Kant riktar
uppmärksamheten derpå, att den empiriska apperceptionen förutsätter
såsom sin grund en ursprunglig eller ren apperception, som
uttryckes i tanken: jag tänker och som åtföljer hvarje medvetandets
handling. Denna den rena apperceptionens ursprungliga syntetiska
(syntetiserande?) enhet är det rena, obestämda sjelfmedvetandet, som
är det identiska i all syntetiserande verksamhet, äfvensom i alla
ändliga subjekter och deras innehåll, hvilka följaktligen äro denna
enhets närmare bestämda former. Det finnes nil inga luckor i
medvetandet, emedan den syntetiserande kraften, som är yttring af en
ren apperception, i hvarje enskildt fall förfar efter samma regel och
slutligen underordnar allt under samma identiska medvetande, som
är alltings högsta sammanhållande enhet. Men det är genom
sain-verksamhet med andra och blott successivt, som menniskan, redan
vid det medvetna lifvets aktuella framträdande, lär sig att
syntetisera, eller dertill fordras en lång tids öfning och vana, såsom man
kan se vid uppfattning af afstånd, storhet o. s. v., hvilket allt
förutsätter förståndets närvaro och är af detsamma en yttring.
Men hvad är tinget eller den enhet, sotn eger och
sammanhåller de många qvaliteterna? Tinget är i formel bemärkelse den
kategori, som innehålles i detsamma. Det är en viss kategori, soin
ligger till grund för hvarje ting och denna kategori är tingets
substantiella enhet. Substansen i tingen är sålunda ingenting för vårt
medvetande yttre och främmande och ingenting, som förnimmes
utifrån eller med sinnena. Substansen är den kategori, som genom
förståndet har blifvit införd i tinget, den regel, efter hvilken
förståndet förfar, när det af det gifna materialet skapar tinget, sättet,
hvarpå rnomenterna oberoende af allt subjektivt godtycke äro
ordnade och sammanbundna eller formen för deras tillvaro. Eller den
substantiella enheten i tingen är vårt eget medvetandes enhet. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
