Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska. 28
Det hos tingen, sora betecknar kategorierna, äro de rena
tids-schemata, de rena, obestämda tidsbilder, som gälla om alla
empiriska åskådningar, och det förmedlande mellan sinligheten och
förståndet eller mellan tinget och dess kategori är den
skematise-rande inbillningskraften, som innehåller ett med de båda
förmedlade gemensamt. Dessa aprioriska tidsformer utgöra den grundritning,
hvari tingen existera och i dessa former blifva de genom
inbillningskraften inbildade för att underordnas under de dem motsvarande
kategorierna, ty det gifves lika många åskådade tidsformer, som det gifves
kategorier. Så t. ex. veta vi, att tingen stå i förhållande till
hvarandra af orsak och verkan, emedan vi omedelbart åskåda en
regelbunden succession hos tingen, så att ett är med nödvändighet
föregående, ett annat efterföljande, och likaledes i förhållande af substans
och accidens, emedan hos dem tinnes något, som perdurerar och
något, som växlar o. s. v. Det är förståndet, ehuru icke omedelbart
såsom rent utan såsom föreställningsförmåga, soin så ordnar
förhållandena. Genom reflexion på sättet, hvarpå förståndet förfar,
när det använder kategorier på schemata och genom dem på tingen,
leder sig Kant till systemet af det rena förståndets alla
grundsatser och genom dem är den fullständiga grunden uppvisad för det
nödvändiga sammanhanget så väl inom tingen, som ock mellan
tingen i det hela, hvarigenom de kunna skiljas från godtyckliga och
tillfälliga skapelser."
Af den transcendentala analytiken i det hela och i synnerhet
genom dess senare del har framgått såsom resultat, att de rena
förståndsbegreppen väl ega objektivitet, men endast med afseende på
schemata, som äro tidsbestämmelser a priore efter begrepp, och
genom dem med afseende på de sinliga åskådningarna.
Förståndsbe-greppens objektiva realitet är inskränkt till vilkor, som ligga utom
förståndet, nemligen i sinligheten, och således gälla de icke om
föremålen såsom de äro i sig sjelfva utan endast såsom de synas oss.
Följaktligen kan ingen förknippning af rena begrepp ega
objektiv-giltighet annat än såvida derigenom ett erfarenhetsomdöme
uppkommer, hvarför det rena förståndets alla syntetiska grundsatser och
begrepp endast äro vilkor för erfarenhetens möjlighet. Men för
rig-tigheten af detta resultat lemnar Kant ännu ytterligare ett indirekt
bevis i logikens negativa del, den transcendentala dialektiken.
Dialektiken handlar om förnuftet i inskränkt mening, hvilket
enligt Kant är till sin form en förmåga af medelbara slutledningar
och till innehållet en förmåga af det osinliga eller af ideer. Kant
söker här visa, att dessa tankar om det, som icke är i tid och rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
