Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
33
bestämning, så äro de, såsom ock anden sjelf, former af lif eller
sjelfmedvetande eller de äro detta bestämdt på ett visst sätt. Och
om dessa sjelfmedvetandets former hänföras till anden såsom hans
bestämningar och om något annat hos dem icke afses än detta, så
äro de äfven hans förnimmelser, ty förnimmelsen är en fonn af lif,
som bestämmer en ande, så vida något mer icke afses än detta, eller
när man icke tager i betraktande det sätt, hvarpå anden i detta
fall är bestämd. Häraf se vi, att Boström intager samma idealistiska
ståndpunkt, som Kant, så till vida som äfven enligt Boström tingen
äro menniskoandens förnimmelser. Men häraf följer äfven, att
tingen enligt Boström äro ofullkomligt förnumna, emedan de såsom
innehållande sensationer, åskådningar, varseblifningar äro dunkla,
tillfälliga och växlande. Att tingen äro ofullkomligt förnumna beror
derpå, att de hafva oändligt rikt innehåll. Det obestämda eller enkla
har anden magt att genomtränga och uppfatta så, som det i sig
sjelft är. Något skäl finnes icke, hvarför anden icke skulle med sin
kraft kunna genomskåda eller aktuelt förnimma de generella eller
enkla moiiienterna af sitt innehåll. Men då tingen deremot äro
konkreta och individuella eller oändligt innehållsrika, så har anden icke
magt att genomtränga detta rika innehåll och fatta det så, som det
i sig sjelft är, utan endast under en relativt annan och motsatt, d.
v. s. fenoinenel form. Häraf förklaras tingens kroppslighet,
mate-rialitet, liflöshet, tillfällighet och växling. Och häraf äfven den
relativa passivitet, ofrihet och vanmagt, med hvilken anden tiäder i
förhållande till tingen. Tingen äro sålunda fenomener och
menniskans verld en fenomenverld. Men såsom sådan måste verlden
äfven hänvisa på en verklighet af annan art, hvad Kant kallade
nou-men, som för henne ligger till grund, men som, såsom äfven Kant
visade, icke genom sinligheten eller genom några sinliga former och
kategorier är förnimbar.
Men Kant har dock icke dragit ut alla de väsentliga
konseqven-ser, som följa af hans idealistiska ståndpunkt. Tvärtom fördes han
till vissa antaganden, som stå i uppenbar strid med idealismens
principer. Såsom vetenskapsman är han visserligen idealist, men
utom vetenskapen eller i förutsättningarna för densamma är han
realist, emedan väsendet, som förutsattes för fenomenet eller för det
sinliga innehållet, antages falla utom anden. Väsendet är enligt
Kant icke en form af sjelfmedvetandet eller dess bestämdhet och
måste derför sägas falla utom anden. Men då »utom» är en
bestämdhet af rummet, så kommer Kant här i strid mot sin
idealistiska uppfattning af detsamma, enligt hvilken det är ett subjektivt,
H. Kdfeldt. Bostrümska filosofielis förh&llwide till den Kantiska. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
