- Project Runeberg -  Om den Boströmska filosofiens förhållande till den Kantiska /
42

(1882) Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.

ordning endast blir ett nytt membrum i förhållandet, som
förutsätter ett annat såsom grund i oändlighet. Man drifves sålunda här
till en fortgång i det gränslösa i sökandet efter relationsgrund utan
att finna en sådan, utan endast ett nytt membrum i förhållandet.
Detta visar, att hela detta antagande är en orimlighet. Men då
fordran af relationsgrund icke dess mindre är oafvislig, så måste ett
af de båda först gifna vara det gemensamma. Detta måste vara
sjelfmedvetandet, som är enkelt, emedan inom alla områden, der ett
förhållande eger rum, d. v. s. der två bestämma hvarandra, är det
enklare af de båda aet gemensamma. Sjelfmedvetandet i
allmänhet, det rena eller obestämda sjelfmedvetandet, är enkelt och måste
derför vara det gemensamma, ty vore ett annat det gemensamma,
så skulle detta innebära, att sjelfmedvetandet hade en bestämning
lika och gemensam med substansen, hvilket dock här icke är fallet,
emedan det är obestämdt. Häraf följer, att sjelfmedvetandet, som
är det första och enklaste i allt, är substans och att allt annat,
när det endast ses ur sjelfmedvetandets synpunkt, är dess modus,
form eller bestämdhet, d. v. s. är sjelfmedvetandet bestämdt på ett
visst sätt.

Häraf inses orimligheten i läran 0111 flere koordinerade
substanser, äfvensom i den åsigten, att substansen vore någonting för oss
helt och hållet förborgadt eller obekant. Substansen är
sjelfmedvetandet, som är ett enda och som eger omedelbar klarhet, visshet
och nödvändighet, emedan det enkla förnimmes klart och
fullkomligt, så snart det förnimmes och i annat fall förnimmes det alldeles
icke, nemligen på något sätt aktuelt eller märkbart. Det enkla kan
icke förnimmas annat än fullkomligt. Att något förnimmes
ofullkomligt förutsätter, att det är kompliceradt eller bestämdt.
Klarheten kommer från förmågan eller anden, som förnimmer;
dunkelheten deremot från det innehåll, som förnimmes, och från dess
innehållsrikedom. Substansen i den nu angifna bemärkelsen är sålunda
icke för menskligt vetande oåtkomlig. Men det är tydligt, att om
nian med sjelfmedvetande eller substans menar det enkla eller
obestämda sjelfmedvetandet, detta icke är i och för sig eller såsom
blott sådant verkligt. Det abstrakta är aldrig för sig verkligt utan
endast i förbindelse med det individuella och såsom sida eller
bestämning hos detta. Det obestämda sjelfmedvetandet är
följaktligen endast en genom abstraktion uttagen lika och gemensam
bestämning hos alla sjelfmedvetande väsenden och deras förnimmelser
med bortseende ifrån deras öfriga sidor eller bestämningar. Såsom
verklig är substansen det bestämda sjelfmedvetandet, d. v. s. den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehboskant/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free