Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
för intet, nemligen filosofiskt, vetande, utan i stället slutade med att
uppvisa allt filosofiskt vetandes omöjlighet för menniskan. Men
detta skola vi fullständigare utveckla i det följande.
Gå vi efter det framsteg utöfver Kant, som nu är vunnet,
nemligen upptäckten af substansen eller väsendet och af dess tillgänglighet
för kunskap och vetande, tillbaka till kritiken af det rena teoretiska
förnuftet, så visar det sig, att de svårigheter, vid hvilka Kant här
hade stannat, nu med lätthet vinna sin lösning och förklaring. För
det första är det gifvet och klart hvad både sinliglieten och
förståndet äro i sig sjelfva, oberoende af de förhållanden, i hvika de
stå till annat. De äro nemligen ett och samma sjelfmedvetande
eller lif framträdande under olika former. Vidare inses nu äfven
deras enhet och sammanhang eller den gemensamma rot, hvars
stammar de äro. De hafva enhet och sammanhang genom sin substans,
som är sjelfmedvetandet. De äro substantialiter ett och endast till
modi existendi olika. Men vi ha äfven sett, att menniskans
sjelfmedvetande är en ändlig substans, d. v. s. en substans, som icke har
sina bestämningar fullt verkliga. Detta innebär, att menniskans
sjelfmedvetande är förmåga, ty en förmåga är sjelfmedvetandet eller
substansen såsom framträdande i icke fullt verkliga bestämningar.
Men äro förmågans bestämningar icke fullt verkliga, så måste de
vara möjliga, outvecklade eller potentiella och för förmågan
framträda såsom hennes verkningar. Förmåga af hvad? Af vissa
verkningar, som på omärkbart sätt finnas hos förmågan sjelf och som
successivt öfvergå till verklighet. Kant hade fattat själen såsom en
obestämd enhet eller såsom förmåga eller kraft in abstracto. Men
Boström visar, att ingen verklig förmåga endast är abstrakt kraft eller
möjlighet eller endast en nuda potentia utan en på konkret och
in-dividuelt sätt bestämd enhet eller kraft. Då förmågan alltså har
bestämningar, men då å andra sidan dessa bestämningar icke äro
verkliga, så måste de vara möjliga eller potentiella och successivt
utvecklas till aktualitet.
Vi ha nu blifvit förda till ett vigtigt begrepp, genom hvilket
Boström höjer sig öfver Kant, nemligen till begreppet oin konkret
förmåga och hennes successivt skeende utveckling eller hennes
öfvergång från möjlighet till verklighet. Boströms idealism är
följaktligen teleologisk, emedan han uppvisar all verklighets närvaro hos
sjelfmedvetandet eller hos menniskoanden betraktad såsom förmåga
och dess i tiden skeende utveckling ur förmågan sjelf, utan hvarje
yttre impuls eller mekanisk inverkan. IIos Kant deremot har
verklig förmåga och utveckling ingen plats och betydelse. Sinligheten kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
