Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
läran, som söker visa, huru menniskan under förståndets ledning kan
komma till ett sammanhängande och varaktigt sinligt godt.
De praktiska filosofer före Kant, hvilka hade utgått från det
empiriska föreställningssätt, som genom Locke erhöll en riktning inåt
på subjektet, hade uppkastat frågan om motiverna för våra handlingar,
men utan att kunna uppställa ett motiv, som var tillfredsställande
eller som uppfylde de fordringar, som på ett sedligt motiv måste
uppställas. Motivet för det sedliga handlandet måste till sin form
vara sjelfständigt, giltigt genom sig sjelft och för sin egen skull utan
afseende på annat och yttre, och sjelftillräckligt, så att det icke
behöfver kompletteras genom med detsamma koordinerade hjelpinotiver.
Vidare måste det vara allmängiltigt och nödvändigt eller konstant,
utan att derigenom upphöra att vara praktiskt, samt slutligen till
sitt innehåll förnuftigt. Men de motiver, som före Kant hade
blifvit uppstälda, uppfylde icke dessa fordringar. Gallikanska skolan
hade uppstält idiopatiska böjelser och anglikanska skolan sympatiska
böjelser såsom motiv för handlandet. Men dessa motiver äro icke
sjelfständiga, emdan de för sin verklighet såsom motiver förutsatta
relationen till ett annat, det resultat eller den effekt, vare sig
egennyttan eller allmännyttan (välviljan), som med motiverna och
handlingarna efter dem åsyftas och emedan de endast derigenom ega
giltighet och värde för viljan. Viljan samt hennes motiver och
handlingar blifva följaktligen här endast vilkor och medel för yttre och
främmande effekter, och kunde samma effekter vinnas utan dessa
motiver och handlingar, så hade dessa intet värde. Menniskan gör
här ett, derför att hon vill ett annat, för hvilket viljan samt hennes
motiver och handlingar äro medel. Och icke heller blefvo dessa
motiver tillräckliga, så att de, sedan de en gång blifvit uppstälda,
kunde strängt fasthållas. Så kunde icke fransmännen uteslutande
afse individen och hans egna intressen eller nytta, utan de drefvos att
äfven afse samhället och dess intressen samt en för andra gagnande
verksamhet. Genom att uteslutande afse sig sjelf och sina egna
intressen kunde nemligen individen blifva skadlig för samhället och sina
medmenniskor samt derigenom medelbarligen äfven för sig sjelf. Icke
heller kunde de engelska och skottska moralfilosoferna uteslutande
afse välviljan såsom motiv, utan de tvungos att äfven göra afseende
på egennyttan. Dessutom kan man handla efter välviljan såsom
motiv och likväl skada sin nästa. Man måste derför se sig om
efter vissa hjelpprinciper, genom hvilka menniskan blir fullständigt
bestämd, när hon handlar. Dessa modifierande principer blefvo
antingen den sedliga instinkten och takten eller det moraliska sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
