Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
menniskan. Konseqvensen häraf är den, att den praktiska
rationalismen icke låter fasthålla sig, utan att Kant äfven i praktiskt
afseende följdriktigt föres tillbaka till empirism.
En sådan konseqvens kan äfven utdragas af det sätt, hvarpå
Kant har bestämt sammanhanget mellan väsendena. För att
menniskan skall hafva ett förnuftigt innehåll förutsättes äfven, att hon
har organiskt sammanhang med alla andra förnuftiga väsenden.
Menniskan är icke förnuftig endast för eller genom sig sjelf utan
genom sitt sammanhang med alla andra förnuftiga väsenden eller
derigenom att hon lefver i dem och de i henne. Till förnuftets
begrepp hör icke endast dess absoluthet och sjelfständighet, dess
art-skilnad från det sinliga och dess oberoende af detsamma, utan
äfven dess fullständiga bestämdhet af allt. annat eller dess organiska
sammanhang med hela den förnuftiga verkligheten. Men detta är
icke af Kant pa nöjaktigt sätt uppvisadt. Kant har visserligen sett
väsendena i sammanhang med hvarandra så tillvida, att de utgöra
ett helt derigenom, att de bestämmas af gemensamma lagar. Men
detta sammanhang är icke ett reelt sammanhang, utan endast ett
formelt. De sammanhänga genom formella bestämningar, men i
öfrigt falla de utom hvarandra och äro motsatta. De falla utom
hvarandra såsom enskilda och individuella och blott genom generella
bestämningar sammanhänga de. Men ett sådant sammanhang är icke
systematiskt eller organiskt. Ett organiskt sammanhang fordrar, att
väsendena fullständigt ingå i hvarandra eller att de såsom
individuella och individuelt förnuftiga lefva i hvarandra. Men ett sådant
sammanhang har Kant icke uppvisat. Äfven i uppfattningen af
sammanhanget mellan väsendena har Kant rört sig med en analogi,
tagen ifråu naturen. I naturen utesluta väsendena hvarandra såsom
individuella och endast genom generella och formella bestämningar
sammanhänga de. Sammanhanget är der ofullständigt och modalt,
icke totalt och icke ett substantielt såsom de sammanhängande. Eller:
sammanhanget är der sekundärt, under det att mångfalden är det
ursprungliga och primära. Men ett annat och högre sammanhang
mellan väsendena fordrar särskildt äfven den praktiska filosofien.
Endast 0111 väsendena pä organiskt sätt ingå i hvarandra, kunna de
hafva sina ändamål eller sitt goda gemensamt och derigenom äfven
ega ett verkligt intresse i hvarandras lif och ändamål. Eller: endast
om de på fullständigt sätt ingå i hvarandra, kunna de älska
hvarandra, men falla de deremot i anseende till hela den konkreta och
individuella sidan af sina väsenden utom hvarandra, så måste kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
