Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Om den lSoströcuska filusutiens förhållande till den Kantiska.
sedliga lifvet. Under det att den privata verksamheten har
afseende på de sinliga krafterna och går ut på att ombilda dessa till
organer eller till medel för förnuftet eller för det sedligt goda, så
framträder den publika verksamheten deremot inom ett annat område
eller har ett annat material, som den afser att ordna och bestämma.
Den publika verksamhetens material är folket och dess medlemmar
eller de sedliga väsendena sjelfva, såvida de lefva och verka inom
det yttre och der träda i förhållande till hvarandra, och afser att åt
dem och deras verksamhet gifva en viss ledning eller form,
nemligen förnuftets allmänna form, som är sjelfständighet och
samstämmighet. Det är sjelfständighet och samstämmighet, forinelt fattade,
som genom den publika verksamheten införes och aktualiseras i
folkets och dess medlemmars yttre lif och förhållanden. Att folket
och dess medlemmar vinna yttre sjelfständighet innebär, att hvars
och ens verksamhet begränsas inom en viss sfer, inom hvilken han
har full handlingsfrihet, så att han eger rätt att vare sig företaga
eller underlåta de handlingar, som derinom äro möjliga, samt vidare
att han skyddas inom detta område, så länge hans handlingar icke
bevisligen äro oförenliga med andras förnuftiga ändamål.
Samstämmigheten åter innebär, att de privata personerna förhindras att vid
sin yttre verksamhet vare sig gå utöfver eller stanna under sitt rätta
mått. Ingen, som uppmärksamt betraktar den offentliga
verksamheten, sådan hon här i sina allmänna drag har blifvit framstäld,
skall undgå att finna, att hon förutsätter en lag, som för de
privata personerna är negativ och permissiv och att hon icke kan
förklaras ur den moraliska lagen, som är positiv och befallande och
som dessutom har afseende på ett annat material och ett annat
ändamål. Vi komma således äfven här till begreppet om en särskild
praktisk förnuftslag, den juridiska, såsom skild från den moraliska
lagen. Den moraliska lagen är den privata personlighetens lag eller
den lag, efter hvilken de sedliga väsendena ha att ordna sina
sinliga krafter. Men hvilket är det väsen, på hvilket den juridiska
lagen hänvisar eller hos hvilket han är bestämning? Hvarje
praktisk lag förutsätter ett subjekt, hos hvilket han är bestämning, eller
ett väsen, hvars möjliga eller verkliga lag han är. En lag, som
icke vore något verkligt väsendes lag, är en motsägelse, hvilket blir
tydligt, om man inlåter sig på en närmare undersökning af lagens
begrepp, en undersökning, som är företagen af Boström och till
hvilken vi här kunna hänvisa. Den juridiska lagen, som för de
sedliga väsendena är negativ och permissiv, hänvisar på ett annat
väsen, hvars lag han är, emedan, såsom jemväl framgår af lagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
