Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drogo fördel af sitt monopol på transportledens begagnande
genom att tvinga jordägare i behof af penningar att afläta
skog till vida lägre pris än det, som varit att påräkna, om
flottleden varit allmän. Ocli likväl rådde det icke mer än
en mening om det orätta däruti. alt enskilde förmenades att
fortskaffa sitt virke å vattenleder, som sträckte sig upp till
deras marker, så snart de voro villiga att deltaga i
tlott-ledningsarbetenas gäldande.
Atl detta icke var, som det borde vara, var länge
er-kändt. Kommittéer och regeringen hade under liera
årtionden sig förelagdt att bringa reda i dessa förhållanden.
De förluster, som härigenom uppstodo, voro oberäkneliga i
privat-ekonomiskt likasom i socialt afseende. Förordningen
den 30 december 1880 beredde utväg till erhållande af
allmän flottled i vattendrag,. Sedan kom turen lill de
af-verkningskontrakten, beträffande hvilka lagen den 25 april
1880 inskränkte maximitiden till 20 år. 1 vidare mån
ändrades ej den gamla lagstiftningen. Något som helst ingripande
från dess sida förekom ej till förhindrande af devastation
nppa skogsmark, som var föremål för afverkningsrätt. Sådan
devastation var mindre att frukta till en tid, beroende därpå,
att hygge ej ifrågakom af andra träd än de, som hade
en viss större dimension. I detta hänseende inträffade dock
en allt större förändring, och där, såsom tyvärr ej sällan
var fallet, gränserna för afverkningsrätten voro alldeles
obestämda, blef följden, att litet eller intet lämnades
kvar af ståndskogen, när de mindre virkessortimenten
blefvo afsättningsbara. Härunder skärptes, såsom det var
alt förvänta, intressemotsatserna emellan
afverkningsrätts-innehafvaren och jordägare i allt högre grad. Den förre
utnyttjade skogen sa långt, som han ansåg sig hafva rätt.
trots säljarno vid upplåtelsen förespeglats eller åtminstone
själfva trott sig komma alt få behålla en lmfvudsaklig del
af skogen såsom icke användbar till afsalu, och, där så
skedde, konnno säljarne att känna sig kränkta i sin rätt.
Skogsköparen var i de skilda rättsförhållanden, hvilka
sålunda uppstodo, den ekonomiskt starkare och bonden
den svagare. Däruti låg uppenbarligen en anledning till
lagstiftningens mellankomst för den senares stödjande. Det
skedde emellertid icke. Måhända skulle ett ingripande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
