Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Epiplexis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epiplexis—Epistrof
419
Epiple’xis 1. Epiplexi’, gr. (av epiple’ssein,
slå, tukta), tadel, straff; med., förlamning
i ena sidan av kroppen, förorsakad av slag.
Epiplo’icus, lat., som tillhör tarmnätet. —
Epiploi’tis, inflammation i tarmnätet. —
Epiploce’Ie, broek, som består av
tarmnätet.
Epipo’gium aphy’llum, bot., skogsfru, svensk
orkidé, rotlös saprofyt med vitaktiga
blommor.
EpipoIise’rat ljus = Fluorescens (se d. o.).
Epi’psila (av gr. psiWs, kal, naken), hot.,
växande på naken (mark).
Epiptery’gius, lat., bot. (med avdragbar)
hinna på hatten.
Epiro’ter, inv. i Epirus.
Episarci’dium, gr. (av sarx, gen. sarko’s,
kött), med., allmän huvudvattensot.
Episce’nium, lat. (av gr. skene, skådebana),
övre delen av en skådebana.
Epi’schesis, gr. (av epe’chein, hålla tillbaka),
med., återhållande av en uttömning.
Epi’schium, lat. (av gr. iscMon, höft, länd),
med., blygdbenet.
Epi’scopus, lat., eg. uppsyningsman, biskop.
— E. episcopo’rum, eg. biskoparnas biskop,
påven. — E. in pa’rtibus infide’lium,
"biskop över de otrognas landsändar";
katolsk titulärbiskop. — E. æcume’nicus,
titel för patriarken i Konstantinopel. Jfr
Episkopal.
Episemasi’ (av gr. episemai’nein, beteckna,
utvisa), med., förebådande
sjukdomstecken.
Episepa’1 (av nylat. se’palum, foderblad),
bot., kallas en ståndare, som sitter mitt
framför ett foderblad.
Epi’sion, gr., -ium, lat., anat., blygdläpp. —
Episioce’Ie, gr., med., blygdläppbristning.
— Episio’ncus, blygdläppsvulst. —
Episio-fy’ma, böld på bygdläpparna. —
Episior-rhagi’, blygdläppblödning. — Episiotomi’,
operativt ingrepp i den kvinnliga
köns-kanalen.
Episk, se under Epos.
Episkleri’tis, med., inflammation i
ögonsen-hinnans ytliga lager.
Episko’p, dets. som Epidiaskop (se d. o.).
Episkopa’l {lat. episcopa’lis, av gr.
epi’skopos, tillsyningsman, biskop), biskoplig;
högkyrklig. —• EpiskopaIi’sm, inom
romersk-katolska kyrkan den riktning, som
ogillar de påvliga övergreppen och anser,
att ofelbarhet i trossaker tillkommer icke
påven ensam, utan hela kyrkan. )(
Ultra-montanism. — Episkopali’ster, sådana
medlemmar av den katolska kyrkan, vilka
erkänna de på allmänna kyrkomöten
församlade biskoparna (icke påven ensam)
för kyrkans högsta målsmän. ) ( P a p a
-lister. — Episkopalkyrkan, Den
engelska, Englands statskyrka, vars lära är
reformert, men vars kult och författning
närma sig den katolska
kyrkans.—Episko-palsystemet, protestantisk kyrkoförfatt-
ning, enl. vilken landets furste såsom
summus episcopus (se d. o.) utövar den
episkopala myndigheten. — Episkopa’t,
biskopsämbete, biskopsdöme.
Episo’d (gr. episo’dion), urspr. handling
mellan korsångerna i de gamles tragedi;
sedermera : bihandling i epos och drama;
bi-händelse; avvikelse från huvudämnet. —
Episo’disk, avvikande från ämnet.
Epispadi’ (av gr. epispa’ein, tilldraga,
åtdraga), med., utmynning av urinröret på
undre sidan av manslemmen, en
missbildning. Jfr Anaspadi.
Epispa’stica (av gr. epispa^ein, draga till, åt),
pL, med., dragmedel. — Epispa’stisk, som
tillhör dragmedel, är blåsdragande 1.
hud-rodnande.
Epispe’rmium, lat. (av gr. spe’rm.a, frö) bot.,
fröhölje.
Epista’xis, gr. (av sta’zein, drypa), med.,
blödning ur näsan.
Epi’stel {gr. epistole’), brev, skrivelse,
särskilt apostlarnas brev till de kristna
församlingarna; dikt i brevform av lyriskt,
episkt 1. didaktiskt innehåll. —
Epistola’-risk, författad i brevform. —•
Epistola’-rium, en bok, som innehåller de delar av
epistlarna. Apostlagärningarna och
Uppenbarelseboken, vilka vid gudstjänsten skola
föreläsas och betraktas. Jfr
Evangeli-arium. — Epistologra’f, brevskrivare.
Epi’stolæ cano’nicæ, lat., "kanoniska brev",
de i brevform avfattade skrifter i Nya
Testamentet, vilka anses härröra från
apostlar.
Epi’stoIæ forma’te, lat., "formulerade brev",
enl. formulär avfattade
rekommendationsbrev för den äldsta kristna kyrkans
kringresande bröder, utfärdade av en episcopus
1. presbyter.
Epi’stolæ laurea’tæ, lat., "lageromvirade
brev", segerbulletiner till Roms senat från
romerska fältherrar.
Epi’stoIæ obscuro’rum viro’rum, lat,
"oberömda mäns brev". En serie fingerade
brev utg. i föregivet oppositionssyfte mot
Eeuchlins försvarsskrift för judarna
{Epi’stolæ claro’rum viro’rum, "berömda
mäns brev", utg. 1514), men utgörande en
blodig ironi mot munkväsen och skolastik,
författad av Crotus Rubianus och U. v.
Hutten.
Epi’stolæ Pila’ti, lat., "Pilatus’ brev", två
föregivna brev från Pilatus ang.
rättegången mot Kristus, sannolikt ur ett
apo-kryfiskt evangelium.
Epi’stola non erube’scit, lat., ett brev rodnar
icke, d. v. s. åt papperet kan man lugnt
förtro sig. {Cicero.)
Epistola’rium, se Epistel.
Episto’mium {gr. episto’mion, av storma,
mun), med., en av charpi hopvriden tapp,
som nedstickes i ett sår.
Epistrof (gr. epistrofe’, av epistre’fein,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
