Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påstå, att allt, som härrör från mig, smakar bittert och
beskt.
Och dermed slut på mina kyrkogårdstankar!
Efter en stund kom klockaren med kyrkonycklarna.
Det var en liten, ålderstigen man, med ansigtet trindt och
rödlätt, på tre sidor omgifvet af hvitt hår och på den fjerde
af en hvit halsduk, så att fysionomien i sin helhet liknade
ett förloradt ägg. Slamrande med nycklarna, frågade han
mycket klockarbelefvadt, om jag vore tillreds att följa
honom. Och jag reste mig upp och följde honom. Den
största bland nycklarna isattes och kringvreds, den tunga
dörren knarrade på sina gångjern och om ett par ögonblick
befunno vi oss inne i kyrkan.
Detta är verkligen den forna klosterkyrkan, en af
de äldsta bygnader i riket, yttrade klockaren, medan jag
stillatigande stod och betraktade hvalf och pelare.
Här har jag nu ett lämpligt tillfälle att orda om
kyrkans arkitektur; men jag låter bli. Orsaken är den, att
jag om arkitektur ej vet mera, än hvad jag fått lära vid
universitetet, nämligen att den är "en frusen musik". Id
est: när musik fryser, blir arkitektur deraf. Du finner utan
tvifvel, att denna idé ej riktigt förslår till grundval för en
kritik öfver bygnadskonstens alster. Imellertid är den
ej helt och hållet ofruktbar. Om den konseqvent utvecklas,
inser man utan svårighet, att våra skona kyrkor från
medeltiden hafva uppkommit på det sättet, att katolska hymner,
sådana som "o sanctissima, o purissima &c.", tillfrusit.
Äfvenledes inser man, att flera af våra nyare bygnader
härröra från melodier, sådana som: "min far han var en
Vestgöte, han han".
Sedan jag tillräckligt betraktat hvalf och pelare, tog
jag, under klockarens auspicier, de så kallade
kungagrafvarna i ögonsigte.
Dessa äro allesamman mycket lika hvarandra och
bestå af släta, fyrkantiga kalkstenshällar, något bredare i
ena ändan, än i den andra. Långs kanterna löpa
inskriptioner i munkstil och på munklatin. Midt på stenarna
äro vapensköldar uthuggna, och öfver dem hänga kronor
af förgyldt jern.
Förgyldt jern! – det kallar jag en lycklig tanke.
Dessa kronor beteckna verldslig makt ej endast genom sin
form, utan äfven genom sin materia. Guld och jern –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
