- Project Runeberg -  Eldbränder och gnistor /
184

(1876) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Min. bästa mamsell!" svarade jag, "just nu står jag
i begrepp att draga af mig byxorna m. m. och jag
hemställer till ert eget visa bepröfvande, om och huruvida
det passar sig för en mamsell, att assistera vid dessa
operationer?"

Lilla samvetet fann för godt att rymma fältet, och
jag fick sedan gå ostörd till sängs. Djupt och länge sof
jag, ja långt in på andra förmiddagen, och skulle sannolikt
sofvit till middagen, om jag ej blifvit väckt af en ohygglig
dröm. Du torde hafva märkt, att de föreställningar, dem
man bortvisar eller undantränger, medan man befinner sig
i vaket tillstånd, äro just de, som företrädesvis återkomma,
då man sofver och drömmer. Detta fenomen kan – i
brist på bättre förklaring – förklaras så, att alla
föreställningar hålla sig för lika goda, hvadan en och hvar af
dem vill, förr eller senare, taga ut sin rätt. Den
föreställning, som tillförene undanträngd, nu kom tillbaka i min
dröm, var ormen – nämligen ormen, som jag såg i backen
vid Malforss. Den kom tillbaka – sade jag – men i så
fantastisk gestalt och under så förändrade omständigheter,
att det fordras hela min – och kanske, till förstärkning,
äfven din – skarpsinnighet till att igenkänna honom för
en och samme.

Jag drömde mig tillbaka till mina studentår, och att
jag vistades hemma hos mina föräldrar öfver sommaren.
En dag, efter slutadt middagsmål, tog jag en bok i handen
och gick ut i en närbelägen äng och lade mig i gröngräset
att läsa under en ek vid sjöstranden. Var det böljornas
sqvalp, eller eklöfvens sus, eller bokens innehåll, eller
digestionsprocessen, eller allt detta tillsammans, som vållade
att jag blef sömnig? Nog af, jag inslumrade, och när jag
omsider vaknat och stod i begrepp att återvända hem,
kände jag att någonting iskallt ringlade sig i underlifvet.
Men som denna känsla ej var förknippad med smärta eller
obehag, brydde jag mig föga derom, utan spatserade lugnt
framåt. – N.B. Allt detta drömde jag. – På en spång,
som ledde öfver ett smalt sund af sjön, mötte jag
socknens hedervärde dödgräfvare, och oss emellan uppstod
fölande samtal.

Dödgräfvaren: Guds fred! Hur står till?

Undertecknad: Gud signe! Jag mår bra; men jag låg
nyss och tog mig en middagslur deruppe i ängen, och när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eldbrand/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free