Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellan vice med c och vise med s, har föreslagit, "att
mynt, medaljer och skådepenningar, som preglas eller
utgifvas genom rikets ständers försorg, hädanefter må åsättas
svensk inskrift." Du vet, – kära Petter! – att latinet
allt hitintills haft företrädet.
Påtagligen ligga patriotism och svenskhet till grund
för motionen; men det är en småaktig patriotism och en
vriden, sig sjelf parodierande svenskhet.
Får jag lof att här berätta en gammal anekdot, som
jag tycker hör till ämnet.
Det fanns en gång – jag mins ej i hvilket land –
två småstäder, som lågo helt nära hvarandra. Den ena
hette Kråkvinkel, den andra Skråköping. Bägge städerna
rivaliserade med hvarandra ej blott i handel, fabriker och
handtverk, utan i allting, således äfven i patriotism. I
Kråkvinkel rådde en gruflig kråkvinkelspatriotism och i
Skråköping var Skråköpingspatriotismen faslig. Nu hände
sig en afton, att en beskedlig kråkvinklare, som ridit till
qvarnen med mäld, återvände hem igen med sig och sin
mjölpåse på hästryggen. Just som han kom på gränsen
emellan Kråkvinkels och Skråköpings områden, hörde han
två gökar täfla med hvarandra i galande, ungefär som två
unga snillen täfla om priset i svenska akademien. Den
ena göken satt på Kråkvinkels territorium, den andra på
Skråköpings, och den beskedlige kråkvinklaren lyssnade
på dem bägge. Omsider tyckte han, att Skråköpingsgöken
höll på att segra, och det förtröt honom högligen; ty han
var en öfvermåttan stor kråkvinkelspatriot. Hvad gjorde
han då i sin patriotism? Jo, han steg ned af hästen och
klef upp i ett träd vid vägen och hjelpte Kråkvinkelsgöken
att gala så länge, att Skråköpingsgöken måste tystna och
genom sin tystnad erkänna sig för öfvervunnen. Efter väl
förrättadt värf klef Kråkvinklaren ned ur trädet och fick
då erfara den olycka, som under tiden drabbat honom. En
varg, som icke var patriotisk alls, hade nämligen rifvit
ihjel hans häst och slitit sönder hans mjölpåse. Utan häst
och utan mjölpåse måste han återvända till Kråkvinkel;
men när han kom fram, omtalade han sitt äfventyr, och
kråkvinkelsboerna blefvo så förtjusta Öfver hans patriotism,
att de icke allenast förärade honom en ny häst och en
ny mjölpåse, utan äfven krönte honom med en medborgerlig
eklöfskrans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
