Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adliga ätten Sparre af Rossvik, nr 7, och friherrliga ätten Franc-Sparre, nr 382, †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPARRE AF ROSSVIK, FRANC-SPARRE. 409
Tab. 29.
Gustaf Måuritz (son av Gabriel, Tab. 21), f. 1781
4/5; kadett vid Karlberg 1795 24/9; utexam. 1797
20/3; fänrik vid Södermanlands reg. s. å. 4/12; kornett
vid livreg:tsbrigadens kyrassiärkår 1802 6/5;
premiärlöjtnant vid samma brigads grenadjärkår
1805 9/2; kapten i armén 1809 15/2; kapten vid sistn.
kår 1810 27/2; brigadadjutant s. å. 24/3; major 1812
24/4; RSO 1814 7/10; avsked från
brigadadjutantsbeställningen samt överstelöjtnant i armén s. å.
13/12; överstelöjtnant i arméns generalstab 1816
13/8; överste i armén och överstelöjtnant vid
Jämtlands fältjägarreg. 1820 24/4; avsked från nämnda
reg. 1821 19/8; överste i generalstaben s. å. 5/11;
† 1835 20/6 i Stockholm. ’Han bevistade 1808 och
1809 kriget mot Norge såsom adjutant hos generalen
en chef för svenska armén på västra gränsen under
den tid, som densamma successivt kommenderades
av generalerna friherrarna Armfelt, Cederström
och Silfverschiöld, men var icke den delen av armén
följaktig, som sistn. år marscherade mot
Stockholm; deltog likaledes i fälttågen 1813 och 1814
såsom adjutant hos kommenderande generalen,
fältmarskalken von Essen.’ — G. 1829 17/5 i Stockholm
m. Magdalena Peijron, f. där 1788 2/11, † 1858 22/5
i nämnda stad, dotter av ministerresidenten Claes
Bartolomeus Peyron och Magdalena van Brienen
samt syster till generallöjtnanten Gustaf Abraham
Peijron, adlad och friherre Peyron, nr 392, och
generalmajoren Edvard August Peijron, adlad
Peijron, nr 2312.
Son:
Mauritz, f. 1832 10/86, † s. å. 18/6.
TAaBb. 30.
Erik Larsson Sparre (son av Lars Siggesson den
yngre, Tab. 5), till Sundby i Öja sn (Söd.) och
Hökerum i Vings sn(Älvsb.); f. 1550 13/7 på Sundby;
gjord varaktig (vapengill) 1569; riddare s. å.;
hovjunkare (ännu 1573); riksråd 157(5); vice
kansler s. å. och tjänstg. tidtals såsom sådan under
de följande åren; kommissarie vid
underhandlingarna med danskarna på gränsen 1575 16/3; legat till
romerska kejsaren och greven av Ost-Friesland s. å.
21/8; lagman i Västmanland och Dalarna 1578;
kommissarie till mötet med danskarna i Knäröd
1580 29/8; legat jämte Hogenskild Bielke till
Mecklenburg 1581; ståthållare i Västmanland,
Bergslagen och Dalarna 1582; skotsk friherre 1583 1/3,
vartill han upphöjdes av konung Jakob VI i
Skottland (James I i England), bibehållande oförändrat
det gamla vapnet, en gyllene sparre i blått fält;
legat till England s. å.; legat jämte greve Erik
Brahe till konungavalet i Polen 1587; avsatt från
ståthållarämbetet 1589 och dömd från
riksrådsämbetet 1590 19/2; insattes åter i sina ämbeten
1593; rikskansler s. å.; ånyo ståthållare över allt
Västmanland och Dalarna samt lagman därst.
1594 14/7; lämnade Sverige 1597; följde jämte de
ôvriga landsflyktiga rådsherrarna Sigismund till
Sverige 1598, men utlämnades av honom till hertig
Carl och insattes i fängelse samt dömdes till döden;
halshuggen jämte riksråden Gustaf Banér, Sten
Banér och Ture Bielke samt krigshövidsmannen
Bengt Falk 1600 20/3 på Linköpings torg; ’hans lik
blev strax upptaget och infört i Peder Mattssons
(Stiernfelt) hus, därstädes svept och i Linköpings
domkyrkas grav jordfästat samt sedermera
nedsatt i Öja kyrka, där hans fru även ligger, varest
deras barn låtit över dem uppsätta ett kostbart
marmorepitafium med en vidlyftig latinsk inskrift.
Han sändes 1576 jämte andra till hertig Carl af
Södermanland med konung Johan III:s
propositioner om liturgiens antagande och om högre
ämbetsmäns tillsättande i hertigens furstendöme, dock utan
verkan, ävensom sedermera att därom samtala med
hertigen; finnes hava 1582 den 27 jan.
undertecknat riksens råds och adelns stadfästelse på stadgan
om konungens rättigheter i furstendömena;
upphöjdes till skotsk friherre på föremäle av den i
Sverige boende skottländaren Anders Keith och för
den frikostighet denne av konungen i Sverige
åtnjutit samt fick ett latinskt sköldebrev, daterat e
regia nostra Sancrusiana (Holy Road House eller
k. slottet i Edinburg) den 1 mars 1583; bidrog
mycket såsom legat till konungavalet i Polen, att
svenska prinsen Sigismund blev vald till polska
tronen, men protesterade i början emot den valartikeln,
att Estland skulle avträdas till Polen, vilket han
dock sedermera, emot sin instruktion, villkorligen
beviljade; följde sedermera efter återkomsten jämte
andra riksens råd med bemälde prins på svenska
flottan till Danzig och vidare till Warschau, där
då konung Sigismund alldeles vägrade att avstå
Estland till Polen, polska rikskansleren påstod, att
svenska legaterna, som sådant beviljat, borde
utlevereras och straffas, vilket dock ej gillades;
avrådde jämte övriga riksens råd, som voro närvarande
vid konung Johans möte med sin son i Reval, den
senares avresa till Sverige; anklagades härför av
konungen och avsattes från sina ämbeten och
inmanades 1590 i fängelse samt den 19 febr. s. å. av
riksens ständer för brott mot konungen dömdå
jämte fem andra riksens råd från sitt ämbete,
varefter konung Johan III lät den 6 jan. 1591
avfordra honom hans skotska friherrebrev och
det sedan såsom ogillt i sin närvaro av Peder
Mårtensson sönderskäras, men av vilket friherrebrev
dock en avskrift finnes bland Palmsköldska
samlingarna; ställdes genom konung Sigismunds
bemedling kort därefter på fri fot, men lagfördes ånyo
s. å., för det han överträtt sin instruktion såsom
legat till Polen; försvarade sig så oförskräckt och
med sådan styrka emot alla beskyllningar, att,
oaktat konung Johan III, som själv presiderade i
rätten, blev vred och drog sin värja och hertig Carl
jämväl gjorde svåra tillmälen emot den anklagade,
någon dom ej över honom och övriga tilltalade
fälldes, emedan saken befanns sådan, att de
allesammans varken kunde frias eller fällas; fick av konung
Johan 1592 i nov. på dess sotsäng nåd samt
tillstånd att komma till sina förra ämbeten igen, med
förmaning att vara sonen, konung Sigismund, trogen,
vilket han också till sin slutliga olycka redligen höll;
råkade i onåd hos hertig Carl för en skrift, som
påstods vara skriven 1582, då hertigarnas rättigheter
inskränktes, men som först 1593 kom i ljuset och
icke trycktes förrän 1854 (ånyo 1924) under titel:
Pro lege, rege et grege, vilken hertigen
förmenade syfta på förminskning i dess utövade
myndighet; kom väl sent till Uppsala möte 1593,
varigenom han ådrog sig misstankar, men underskrev
likväl det där fattade beslutet; författade kort
därpå Förslag till prästerskapets privilegier,
alldeles efter lutherska läran, vilket mycket
misshagade konung Sigismund, samt ingav till honom
en skrift om Sveriges frihet; officierade vid konung
Johan III:s begravning den 1 febr. 1594 i Uppsala
domkyrka och den 19 i samma månad vid konung
Sigismunds kröning, vid vilka tillfällen han bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
