Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Specht, nr 975, † - Friherrliga ätten Spens, nr 9, †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
sina syskon s. å. 26/9 (introd. s. å. under nr 975);
löjtnant vid nämnda reg. 1684; kaptenlöjtnant vid
Bielkes pommerska infanterireg. 1688; kapten vid
änkedrottningens livreg. i Pommern s. å. 24/11;
major därst. 1711 28/9; konfirm.fullm. 1712 7/3;
överstelöjtnant s. å. 15/11; † barnlös 1722 2/4 i
Uppsala 2 och slöt såväl sin egen ättegren som hela ätten
på svärdssidan samt begr. i Rosenstiernska graven
i Vårdinge kyrka (Sth.), där hans vapen uppsattes.
— G. 1:o 1705 21/12 i Stockholm m. grevinnan
Margareta Christina Polus, t. 1677 15/5, † 1710 i
Karlskrona, dotter av k. rådet Tomas Polus, friherre och
greve Polus, nr 44, och Margareta Elisabet Möller;
2:o 1714 17/8 på Sandbro i Björklinge sn (Upps.) m.
Märta Juliana Rosenstierna, dp 1684 9/1 på
Sandbro, † 1750 1/11 på Lingsberg i Vallentuna sn (Sth.)
och begr. i Vårdinge kyrka, dotter av Olof
Rosenstierna, nr 172, och hans 2:a fru Margareta
Rosenstråle, nr 37.
Catharina Sofia Specht, natural. Specht, f. 1657;
levde 1712; † ogift.
Gertrud Helena Specht, natural. Specht, f. 1659
20/10, † 1735 1/4. G. 1683 27/2 i Stockholm m. assessorn
Daniel Pfeiff, adlad Pfeiff, nr 945, f. 1653, † 1701.
Carl Gustaf Specht, natural. Specht, dp 1662 28/3
i Göteborg (Kristine); musketerare vid änkedrott-
SPECHT—SPENS.
ningens livreg. i Pommern 1682; natural. svensk
adelsman jämte sina syskon s. å. 26/9 (introd. s. å.
under nr 975); furir vid nämnda reg. 1685; fänrik
vid Bielkes pommerska infanterireg. 1688; löjtnant
vid änkedrottningens livreg. 1694 1/10; kapten därst.
1700 31/8; † ogift 1712 19/6 i Stettin och slöt själv
sin ättegren.
Ludvig Specht, natural. Specht, dp 1663 15/8 i
Göteborg (Kristine)1; gemen vid livgardet 1681 13/2;
natural. svensk adelsman jämte sina syskon 1682
26/6 (introd. s. å. under nr 975); sergeant vid
livgardet 1683 7/8; fänrik därst. 1688 8/5; löjtnant
1693 6/5; regementskvartermästare 1700 3/5; kapten
s. å. 7/9; † ogift 1701 i febr. av blessyrer, erhållna i
slaget vid Narva den 30 nov. 1700 och slöt själv
sin ättegren.
Maria Beata Specht, natural. Specht, f. 1664.
G. efter 1712 m. fortifikationskaptenen Peter
Stockman, adlad Löweneck, nr 1660, i hans 1:a gifte,
f. 1679, † 1735.
Charlotta Specht, natural. Specht, f. 1668, † 1736
18/10 i Åbo. G. där 1691 9/2 m. hovrättsrådet Joakim
Schultz, adlad Riddercrantz, nr 1368, i hans 2:a
gifte, f. 1650, † 1724.
1 Berg, Christine kyrkas böcker (1890). 2 At (P).
Friherrliga ätten SPENS, nr 9, †.
Friherrlig 1628 28/4, introd. 1635; ättens siste levande medlem upphöjd i grevlig värdighet.
Åtten Spens är av uråldrig feodaladel i Skottland och härstammar, enligt vad flera engelska släktforskare
uppgiva, från en yngre son till de forna grevarna av Fife. Ätten har också städse fört i sin vapensköld den
ryktbara ätten Macduffs, grevar af Fife, vapen, ett upprättstående rött lejon i fält av guld. Namnet Spens,
som förekommer redan på 1200-talet, bars under medeltiden av flera självständiga skotska baroner. Av
de grenar av ätten, som under denna tid uppstodo, är grenen Lathallan den äldsta, medan grenarna
Wolmerston (Wormeston), Bodham (Boden), Kilspindy och Berryhole utgöra yngre grenar av Lathallan. Baroniet
Lathallan, som kom i ätten Spens’ ägo 1425, då godset förverkades av Murdoch, hertig av Albany och greve
af Fife, hade sedan urminnes tider tillhört grevarna av Fife. Samtliga nämnda grenar av ätten Spens förde i
vapnet det upprättstående lejonet.
Ättens med säkerhet först kände stamfader är Henry de Spens, som levde under Alexander III, konung av
Skottland 1249—1286, och som i likhet med de flesta av Skottlands adel tvangs att underkasta sig konung
Edvard I av England år 1296. Samtidigt med Henry levde en Nicol de Spens, som likaledes måste svära konung
Edvard trohetsed 1296, men sambandet mellan dessa två är icke utrett. Henry de Spens dog strax efter år
1300 och efterträddes av sin son Thomas, som omtalas i ett donationsbrev till klostret i Soltray 1320 och i ett
annat brev till samma kloster 1332. Thomas’ son och arvinge var William de Spens, nämnd i en handling
av 1385 16/5. Denne efterträddes vid sin död av sonen William de Spens, † 1432, innehavare av baronierna
Lathallan i Fifeshire och Glen-Douglas i Dumbartonshire samt av länderierna Athaland, Kittedie och
Craig-Sanquhar m. fl. Från honom härstamma med visshet samtliga grenar av ätten.
I Skottland och England kvarleva nu endast grenarna Lathallan och Craig-Sanquhar, den sistnämnda utgrenad
från Lathallan 1780. Grenen Wolmerston kvarlever i den svenska grevliga ätten Spens, och grenen Bodhan,
varav medlemmar under senare hälften av 1500-talet utvandrade till Schlesien och därifrån till Böhmen och
Österrike, fortlever i båda sistnämnda länder, där den erhöll friherrlig värdighet 1781 22/8 och för namnet
Spens von Boden. Medlemmar av grenen Lathallan utvandrade 1450 till Frankrike, där ätten alltjämt torde
kvarleva.
(Utredningen om ättens äldre historia har meddelats av e. o. hovrättsnotarien greve Vilhelm Spens, son
överlämnat till utredningen hörande originalhandlingar till riddarhuset.)
egendom förverkad. — G. m. Margaret Learmouth,
omg. m. sir James Anstruther.
Son:
Jakob Spens, friherre Spens, till Orreholmen
Skörstorps sn (Skarab.); f. 1571; provost i Oran
i Fifeshire 1594; uppgiorde jämte styvfadern 01
andra en plan att besätta och civilisera ön Levi
Tab. 1.
William (David) Spens, till Wormeston; deltog i
striderna i Skottland i medlet av 1500-talet;
tillhörde det parti, som tog regenten Lennox tillfånga
vid Stirling 1571, men blev dödad, när han försökte
skydda dennes liv. Till följd härav blev hans
i
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
