Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - af Thunberg, nr 2117, † - Grevliga ätten von Thurn, nr 5, †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 AF THUNBERG—VON THURN.
Barn:
Anna Sofia, f. 1768 27/6, † 1769 10/6 i kopporna.
Lars Daniel, f. 1770 10/7 på Vedeby i Augerums
sn (Blek.); student i Lund; elev vid nya
dockbyggnaden i Karlskrona 1786; byggmästare därst.
1788 31/5; avsked 1798 30/6; † barnlös 1814 3/4 på
sin egendom Bustorp i Ronneby sn (Blek.) och
slöt ätten samt jordfästes i Ronneby kyrka,
varvid vapnet krossades av överstelöjtnanten Carl
Erik Lode. — G. 1791 5/6 m. Beata Lovisa
Abelin i hennes 1:a gifte (g. 2:o 1816 17/3 i Ronneby
m. sin svåger, provinsialläkaren, med. doktorn Adolf
Magnus Sjöborg i hans 2:a gifte [g. 1:o 1800 i
maj m. Ulrika Abelin, f. 1780, † 1814 i Ronneby]
f. 1771 10/10 i Högestads prästgård, Malm., †
1828 24/8 på Bustorp), f. 1769 10/11, † 1844 31
på Bustorp, dotter av landssekreteraren i Blekinge
Johan Peter Abelin och Johanna Maria Sundin.
Grevliga ätten VON THURN, nr 5, y.
Grevlig 1635, introd. s. å. 24/10; utdöd 1656 20/8.
Ätten Thurn (Thurn-Valsassina) är en urgammal, under namnen de Turri, de la Tour, della Torre, de las
Torres tidigt över stora delar av Europa spridd adelsätt. Från mitten av 1200-talet till början av följande
århundrade var ätten den härskande familjen i Milano, intog därefter en ledande ställning i Aqvileja samt
förvärvade grevskapet Valsassina vid Comosjön.
Den svenska grenen härstammar från Veit von Thurn,
som inkom till de österrikiska arvländerna i förra hälften av 1500-talet, och blev riksgreve 1541. Andra
grenar fortleva ännu därstädes såsom grevar von Thurn und Valsassina.
Det riksomedelbara furstehuset
Thurn und Taxis i Tyskland, känt för sin verksamhet i postväsendets tjänst, har ingen bevislig härstamning
från ätten Thurn-Valsassina, ehuru det sedan 1650 burit dennas namn och vapen. — Åttens stamtavla finnes
hos Hübner och i andra tyska genealogiska arbeten.
Veit von Thurn, greve
av Thurn och Valsassina;
kammarpage hos kejsar
Fredrik III;
överstemunskänk hos kejsar
Maximilian; hov-, lant- och
riksråd samt
krigskommissarie i Görz och
Friaul;
översteskattmästare hos konungen i
Ungern och Böhmen,
lanthauptman i hertig-
Ferdinand;
dömet Krain och överstehovmästare för nämnda
furstes barn; riddare; överste och
arvlandhovmästare i Krain; av kejsar Carl V upphöjd till
ärkehertig
riksgreve 1541. Han blev vid stormningen av
Pfortenau 1514 fången och förd till Venedig, men
sedermera befriad. — Gift, men med vilken är ej
känt.
Son:
Frans, greve av Thurn; riddare;
arvlandhovmåästare i Krain och ärkehertig Ferdinands
geheimeråd. Han erhöll slottet Leipnik och staden
Deutschbrod m. fl. besittningar i Böhmen och Mähren. —
G. 1:o 1533 m. Ludomilla Berka und Duba; 2:o
1560 m. Barbara vor. Schlick, dotter av Hieronymus
von Schlick, till Passau och Weiskirchen.
Son:
2. Henrik Mattias, greve von Thurn, greve till
Thurn och Valsassina, friherre till Kreutzberg,
herre till Wellisch, Wisternitz, Lansdorf, Gedingen,
Deutschbrod, Passitsch, Wastmy, Krautheim och
Wolmerstadt; f. 1567 24/2 på slottet Lipnick i
Böhmen; vidsträckta utrikes resor 1584—1586, bl. a.
djupt in i Afrika och Asien; gick i österrikisk tjänst
1588; krigshovråd samt 1601 överste; de böhmiska
ständernas generallöjtnant 1609; erhöll samma
tjänst hos de mähriska ständerna 1619;
fältmarskalk och generalfältmarskalk 1620; efter
nederlaget vid Prag s. å. i siebenbürgiska fursten
Bethlen Gabors tjänst; republiken Venedigs
överbefälhavare 1622; avsked därifrån 1627 och gick
s. å. först i dansk, sedan i svensk tjänst; deltog i
striderna i Preussen 1628; generallöjtnant 1629;
guvernör i Ingermanland med underliggande
fästningar Narva, Jama och Coporie s. å. 14/11;
svensk ambassadör till kurfursten av Brandenburg
1630; kommenderande befälhavare över svenska
arméerna i Schlesien och Mähren 1633 9/2; slagen
av Wallenstein vid Steinau s. å. 11/10 och
tillfångatagen men frigiven s. å.; överkommendant i
Würzburg 1634 3/9; natural. svensk greve 1635
(barnbarnen introd. s. å. 24/10 under nr 4, vilket
nummer sonsonen Henrik 1650 avstod till
förmån för Axel Oxenstierna, varefter ättens nummer
blev 5); f† 1640 26/1 i Pernau, dit han begav sig
1636 och där tillbragte sin ålderdom i stillhet,
samt begr. 1640 8/3 i Revals domkyrka. Han var
en tapper krigare och utmärkte sig särdeles under
det år 1604 utbrutna bondeupproret i Österrike, då
han jagade de upproriska ur landet; bekände sig
till lutherska religionen och erhöll 1609 kejsarens
försäkran om fri religionsövning samt var vid
konungavalet i Böhmen en av de generaler, som med
30,000 man försvarade protestanternas sak;
fredade Prag mot de katolska samt anförde det stora
fältslaget på Vita berget vid nämnda stad den 29
okt. 1620, då han likväl måste vika tillbaka;
nödgades därefter för sin religionsbekännelses skull,
lämna allt vad han ägde i Böhmen samt begav sig
till Siebenbürgen, vars furste, Bethlen Gabor, låg
i fält mot kejsaren; skickades av honom med en
armé till Ungern och slog kejserliga generalen greve
Bucquoi 1621; inryckte 1623 med turkiska
hjälptrupper i Mähren och intog åtskilliga orter; gick
1624, vid freden emellan kejsaren och Bethlen
Gabor, till Holland, varifrån han kom till Venedig,
Danmark och sist i svensk tjänst; blev därunder
överfallen av Wallenstein vid Steinau 1633 samt
nödgades giva sig fången med förlust av 2,000 man;
utgav 1635 från trycket en försvarsskrift mot
några äreröriga beskyllningar, som blivit honom
gjorda i Tyskland.’ — G. 1:o 1591 m. Magdalena
Galle, † 1592 26/7 i barnsäng, dotter av överstekrigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
