Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Andra julen vid Hvita bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
till tack och lof, när vi till jämförelse sågo på dem af
våra skyddslingar, som en tid varit inom hemmets hägn.
Den andra, som gjorde henne sällskap, och som bönföll
om inträde på hemmet för det där nya, yngre »vraket»,
var hennes syster, en tjänarinna. Vi väntade
visserligen en annan, som vi redan lofvat plats, men hvem
kunde afvisa denna? Icke’ vi åtminstone. Hon mottogs
därför med tacksägelse, och hon hade alltför få hårstrån
sparda, för att vi skulle behöfva göra henne några
förbehåll angående hennes sätt att kamma sig. Det var
en outsägligt salig afton. Nåden att få emottaga en
sådan hade aldrig förr känts så stor. Lofvad vare
Herren för allt hans verk evinnerligen, amen, amen!
Redan nu ser flickan så tillhyggad ut, att det just är
underligt.
Af vår »julgåfva», kvinnan som blef väckt under
böneveckan, hafva vi stor glädje. Hon lefver nu med
sin Gud. Han bevare henne! Vår »nyårsgåfva», den
grofve arbetskarlen, likaså! Han är oss till stor glädje
och så ifrig att få andra med sig till bönestunderna.
— — — — Några af våra värsta »pojkar» ha gått in i
nykterhetsföreningen och se ut som folk. En af dem
har f. n. till sysselsättning att på målarakademien
föreställa honom, »som för röfvare kommen var». En
annan af våra grannar, en äldre man med grått skägg,
föreställer »den barmhärtige samariten». Väl vore, om
pojken på allvar läte sig skötas af den rätte,
barmhärtige Samariten!
Vår Edla mår som pärla i guld hos de snälla
mamsellerna G. och E. på Vaxholm, som bevisa henne
mycket tålamod och godhet. Hon skref häromdagen och
tackade för platsen, som jag skaffat henne, »hvarmed
jag», säger hon, »är mycket belåten».
Våra pojkar ha varit ovanligt svåra. Omöjligt är
att beskrifva alla deras pojkstreck. Under min
söndagsskola t. ex. öppnades dörren, och en stor snöboll
smälldes in så kraftigt, att vi litet hvar fingo vår del däraf.
Då Maria Sasse gick ut, snöbollades hon midt i
ansiktet, och en annan af de våra fick en mössa kastad rakt
i hufvudet, allt under de grufligaste svordomar och
tillmälen. Stackars pojkar, de gå snällt sin herres ärenden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
