- Project Runeberg -  Elsa Borg : Lefnadsminnen /
185

(1910) [MARC] Author: Elsa Borg With: Emma Beskow, Johannes Hedengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1897—1899 - Storbjudning - Aftagande krafter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Den 11 maj (Kristi Himmelsfärdsdag f. m.).

Lofva Herren min själ! Han har hulpit! Nu skall
jag väl tillfredsställa din nyfikenhet. Vi hade här i går
Florakyrkans utmärkta sångkör och till talare prins
Bernadotte, major M. och kapten A. Prinsessan B. var
ock med. Ähörareskaran utgjordes af åkardrängar och
brefbärare. Först bjöds kaffe, sedan följde sång, och
så talade de tre nämnda herrarne. Prinsen talade om
hur Jesus kallade sina lärjungar enligt Joh. i kapitel
och stannade särskildt vid orden: »Kom och se».

Han talade så enkelt, att den okunnigaste måste
begripa det. Till sist uppmanade han dem, som det ville,
att stanna kvar ännu en stund. Bra många hörsammade
uppmaningen, och flera af dem böjde sina knän, medan
kören sjöng en ljuflig inbjudningssång. Inte tror jag
våra gäster skola glömma den kvällen. Måtte frukten
bli varaktig!

Aftagande krafter.

Sommaren tillbragte E. B., som alltjämt var ganska
klen, på Nådhammar, dit hon af drottningen var
inbjuden. ’ Hon skrifver härom:

Min Fader har gifvit mig en god, ja, ljuflig hvilotid
på det nya konvalescent- och hvilohemmet här på
Nådhammar, dit jag varit inbjuden att vistas, så länge jag
ville och kunde.

Mot slutet af november skrifver hon:

Det är nåd att få vara med, fast man är skral;
det går igenom, det stannar icke i jämmerdalen, Gud
vare lof! Jag känner mig allt »restrött» och väntar
efter min kropps förlossning, är dock villig att stanna,
så länge min Herre vill. Han vet, hvad för ett verk
vi äro och tänker därpå, att vi äro stoft, men hans
kärlek räcker till att öfverskyla all vår brist. Mitt bröst
är bra tungt och besvärligt. Tänk, att därhemma få
and^s »himmelsluft»!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:17:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elsaborg/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free