Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VEDBO OCH NORDMARKS HÄRADER af Ernst Lundholm - Torpare och lägenhetsinnehafvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 EMIGRATIONSUTREDNINOEN. BII.AQA VIII. BYGDEUNDERSÖKNINGAR.
undersökning sådan som den föreliggande. De förutvarande
förhållandena voro dock helt annorlunda och ha ytterst stort historiskt
intresse. Jordtorpens och backstugornas antal var i Vedbo
synnerligen stort vid tiden för emigrationens början. Den allt talrikare
befolkningen nödvändiggjorde jordupplåtelser öfverallt i bygderna
på de flesta gårdar, äfven långt uppe i skogarna. Skogsmarken
röjdes och nyodladcs för att ge en knapp bärgning åt de stora
torpar-familjerna. Det var naturligtvis bland dessa, som nöden och
svårigheterna att slå sig fram blefvo störst, och där man under nödåren
måste gå omkring i bygderna och tigga och för öfrigt svälta. Från
alla socknar i Vedbo uppgifves, att torpark lassen minskats oerhördt
under den sista mansåldern. De stora barnskarorna i torparkojorna
hafva sökt sin utkomst i främmande trakter; sönerna ha gått t.ill
industrien vid Dalslands kanal eller i städerna, till Norge eller
Amerika, och döttrarna ha hufvudsakligen begifvit sig till städerna.
När så den gamle torparen dött, har det ej funnits någon, som velat
öfvertaga torpet mot att ikläda sig dagsverksskyldighet, som ställde
sig alltmer ofördelaktig, ju högre arbetsförtjänsterna och ju rikligare
arbetstillfällena blefvo. Den som möjligen spekulerade på ett
ledigt torp, ville erlägga arrendet i form af kontanter, med 50 kr.
eller däromkring för ett medelgodt torp. Då sålunda ägaren ej
erhöll den för honom behöfliga arbetskraften annat än till gängse
dagspris, och ofta nog endast med stor svårighet, och i stället fick en
summa som knappast gal’ vederlag för underhållningsskyldigheten af
byggnaderna och det bränsle och stängsel ved, som torparen måste
ha, är det naturligt, att han i stället slog ut torpet. Om det låg
lämpligt, brukade han det själf, men besådde åkerjorden till
skogsmark eller använde den till betesmark om det låg längre aflägset
från gården. Torparklassens försvinnande får sålunda tillskrifvas,
dels hufvudsakligen torparne själfva, hvilka skyndade att söka de
bättre utkomstmöjligheter, som erbjödos på andra hall, dels äfven
jordägarna, som i samband med skogens stigande värde insågo, att
detta slags arbetskraft blef allt mera dyrlejd och ekonomiskt
ofördelaktig. Några siffror för torparnes antal är 1865 kunna ej här
lämnas, men från alla häll bekräftas, att stora massor af torp
försvunnit, och att de som återstå, endast äro en obetydlighet. Ar 1900
funnos 849 jordtorp och mindre lägenheter mot 3,091 brukningsdelar.
Det är förut omnämndt, hurusom i synnerhet Saugbrugsforeningen
sträfvat efter att bli af med sina skogstorp. På, hvar och en af
gårdarna Strand och BälnOs (Dals-Ed) ha 6 à 7 torp blifvit utslagna,
och på samma sät.t annorstädes. I Bäcke och Steneby socknar
äfvensom på G ustafsfors och Skäpafors samt på de flesta prästgårdar har
man dock ett betydligt antal torpare kvar, och någon större
minskning har ej där ägt rum. För att fä behålla den välbehöfliga arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
