Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Tiden för utvandringens uppkomst och första utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:>36 EMIGRATIONSUTKEDNINGEN. BILAGA VHI. BYODEUNDEKSÖKNING AR.
häraderna. Bland annat därför var äfven slöseriet med jord och
arbetskrafter här längst drifvet, ett, omdöme, som främst af
sundals-borna själfva bestyrktes. — Den sorglösa slösaktighet, som sålunda
länge gjort sig gällande vid jordens skötsel, synes ej alldeles ha
undgått att på själfva folklynnet afsätta något af sin prägel.
Särskildt sundalsbonden var under gamla tider, då hans åker ännu ej
alldeles sinat ut, känd för en viss böjelse för öfverdåd.
»Nordals-bönderna», berättade mig en äldre hemmansägare från Dalskog,
»betraktades alltid som fattiglappar af de rika och storkaxiga bönderna
på Sundal». När de vid marknadstillfällen kommo körande, med
pengarna, ej sällan uppgående till 1,000-tals kronor, enligt vanan
förvarade i hästtäcket, »då var det ej godt för en nordaling att möta
en sundaling». Förnämligast i de östliga socknarna, i Bolstad och
Gestad, var den egentliga hemvisten för de stora hafrepatronerna,
hvilka om höstarna plägade draga ned genom häradet för att i
Vänersborg sälja den inbärgade säden, själfva åkande i kariol i spetsen
för sina långa, af torpare och drängar körda hafreforor.
Den böjelse för en viss sorglöshet och extravagans, som de goda
hafretiderna uppammat hos dalbon, kom särskildt till synes i en
allmänt utbredd håg för öfverdrifna spekulationer och lättsinne i affärer.
Redan Lignell omtalar »ett i flere fall ovälkommet
gårdfarihandlare-skap med fastigheter, ett ordentligt schackrande med landtegendomar,
som vore de handelskram».1 Äganderätten till fastigheter var stadd
i mycken rörlighet, och samma förf. omnämner, att företrädesvis
inom södra domsagan öfvergingo ansenliga delar af ridderskapets och
adelns såväl som ofrälse ståndspersoners jord genom köp i bönders ägo.
Då landshöfdingen i sin ämbetsrapport 1865 framhåller, att välståndet
inom länet varit i sjunkande »å en enda ort, eller Dalslands södra
fögderi», anger ban som hufvudorsak därtill, utom ett i allmänhet
vårds-lösadt jordbruk, »att allmogen under uppjagade priser inlåtit sig i
jordegendomsköp, utan tillgång att kunna betala, hvaraf följt
skuldsättning och obestånd». En jordbrukare, som väl kände
förhållandena, försäkrade mig, att under den tid, han varit bosatt på Sundal,
eller åren 1874—89, hade de större gårdarna inom detta härad bytt
om ägare väl två à tre gånger hvardera.
Dessa uppgifter om en stark föränderlighet i
egendomsförhållandena och däraf förorsakade menliga ekonomiska verkningar kunna
bestyrkas af tillgängligt statistiskt material. Efterföljande tabell
anger femärsvis saluvärdet dels å frivillig, dels ä utmätningsvis
försåld egendom i Nordals, Sundals och Valbo domsaga under tiden
1857—1904:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
