Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Grijp och hans dotter bedragit hafver». Att äfven detta
brott begåtts i Danmark, synes man nu hafva glömt, och
vidare att det var ett brott, som de danska domstolarna
alldeles icke förbisett. Men — fortsatte hofrätten sin
bevisning — något straff för ett dylikt brott finnes ej i
svensk lag. Däremot stadgar den romerska rätten
härför deportatio et omnium bonorum publicatio. Då nu
Wivallius obestridligen gjort sig skyldig till Crimen
falsi, så var »den kungliga rättens enhälliga mening och
betänkande, att han till straff för sitt bedrägeri och
androm till exempel och varnagel, att de sig för sådan
lättfärdighet och oråd tillvarataga, deporteras eller hafves
till Ingermanland eller annan sådan ort att där uti
custodia eller häkte behållas, tills dess att hans gärning
och ungdomsfel kan försonadt blifva och man någon
förbättring hos honom kan spörja.»
Innan denna dom, som således ej kunde stödja sig
på svensk lag, utan måste åberopa romersk rätt,
utfärdades, skulle den likväl underställas riksrådets pröfning.
Af det knapphändiga rådsprotokollet märker man, att
rådet äfven i denna obetydliga fråga var deladt i de två
partier, om hvilka Wivallius talat. Jakob de la Gardie
och Gabriel Oxenstierna voro tydligen välvilligt stämda
mot den begåfvade äfventyraren, som uppvaktat dem
med så många dikter och ritningar. Fleming däremot
förde Ulf Grijps talan. De la Gardie yttrade: »om vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
