- Project Runeberg -  Ord och visor /
27

(1912) [MARC] Author: Axel Engdahl - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord men inga visor - "Frithiofs saga" eller En natt i - Varberg. Ett sommarminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

henne, när du kom.. . Jag är stark i högsta grad, må du tro.. . Jag bara behöfver ta tag i den ena vingen, och så så så är det gjordt!»

Det ryste till i mig, ty jag tyckte jag redan såg Frithiof ta sig ett salt bad ute i Kattegat.

»Hög kraft är Gudars gåfva; men Frithiof mins,

Att styrka båtar föga där vett ej fins!»

deklamerade jag.

»Låt du kvarnen stå för den här gången, så gå vi hem till dig och ta en bägare i stället.»

»Ja, kör för det då! Men orättvist är det.. . Det är det!.. . En bägare, var det, ja. Det skall smaka, för det var längesedan. Hick!»

Frithiof hade visst inte riktigt klart för sig hvar han bodde, ty han gnodde öfver från den ena sidan till den andra af gatorna. Slutligen stannade han dock utanför ett hus, där han förklarade sig bo. Ja, mycket riktigt, vi blefvo insläppta af en vresig karl, som Frithiof påstod var mycket snarstucken.

»Jag tog en eldgaffel,» började Frithiof.

»Och slog honom i skallen med,» ifyllde jag. »Och för så litet blef han arg!»

»Ne-ej!! Vänta litet, gamle spjufver! Han hade ställt in en eldgaffel i mitt rum, och jag bad honom skaffa mig en liten kakelugn till den. Men då sa’ han, att han inte var någon driftkuku, och att eldgaffeln, de’ kunde ett barn begripa, hick, sa’ han, skulle vara till att skjuta opp det öfversta fönstret med.»

Ändtligen gjorde vi intåg i den boning, som skulle hysa kvarlefvorna af min uttröttade lekamen. Ty att gå därifrån sen jag var väl inkommen, kunde aldrig komma ifråga. Som en urtappad luftballong sjönk jag ihop på en inbjudande säng.

»Nu ska vi dricka vin,» jublade Frithiof och fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enaxordo/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free