Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord men inga visor - Gustaf Wasa eller den stora eggfejden. Ett påskminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blick i ridåhålet uppfångat bröderna Lindgren på sista
bänken omgifna af fyra af Västra Hagas berömdaste
slagskämpar och plommontjufvar, kan jag inte neka
till att jag betviflade min lämplighet som ett framtida
stöd för den svenska sceniska konsten.
Jag började misstänka en komplott, och min oro
var ej ogrundad. Utan att meddela mina kamrater
mina misstankar lät jag pjäsen börja, ty en förhoppning
hade födts i min själ, den nämligen att mitt spel
i första akten (på kungl. slottet i Stockholm) skulle så
tjusa mitt auditorium, att alla tankar på gruff — om
sådana funnos — skulle förtagas. Men ack, jag skulle
snart finna att konstens heliga eld förbleknar mot de
mänskliga passionernas dämoniska lågor...
Omgifven af mitt glänsande hof skall jag just till
att uttala min ljungande förbannelse öfver Gustaf Eriksson,
som underminerat min tron, då jag plötsligt
erfar en häftig smärta i vänstra ögat. Mekaniskt lägger
jag handen på det svidande ögat och finner den
sedan till min förskräckelse färgad af blod.
Förskräckt rusar jag upp från min tron, som hastigt
intages af — den ene af bröderna Lindgren, som lämnat
sin plats i »salongen».
»Nu ska I ha betaldt för gammal ost,» skriker han,
och i ett nu, på ett af Lindgren gifvet tecken, börjar
ett bombardement af hvita projektiler, riktade mot
mig och mitt hof.
»Nu ska vi fira påsk, pojkar,» skriker Lindgren från
sin upphöjda plats. »Vi ska göra äggröra af hela Måns
Nilssons sällskap. Stå pojkar, rusa! Ge er inte!»
De hvita projektilerna äro ägg — råa och icke alltför
färska. Många af dem äro urblåsta och fyllda med
svinblod — ett gammalt knep.
Hvad förmå vi mot denna öfvermakt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
