Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visor - Grieg. Impromptu efter en konsert 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Grieg.
Im^yromptu efter en konsert 1905.
”Vaaren!”
\7åren är en härlig tid,
lockande till lyckans lid, där vi alla uppåt sträfva, där vi hoppas, bedja, bäfva.. .
Men det löftet våren skänker, drömmen hon med löftet länker följa floden, då den strömmar ned från fjällen tills den sömmar allt af smått, som den mött på färden, sådant som tär och förgiftar världen, med det oändliga hafvet, än soliga, oftast mörka och tröstlöst oroliga.. . Ljufliga vår med hoppets glöd,
— tröstlösa vår med löftenas död!
”Hjertesaar.”
L^tt sorgens år med hjärtesår i seklets nya, friska vår!
Det tonar öfver fjäll och fjord en sång med själ i sina ord.
En sång om frihet och om styrka: än vek, som bönen i en kyrka, än stark, som nordan öfver snöig skog
— hvad bönen gäller vet jag nog!... Allt skapadt ifrån pol till pol
får lif och kraft af samma sol,
som ej vet af något gränsernas tvång. . .
Må alla gränser försvinna en gång
för solen i hjärtats sång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
