Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kal Kalsons visbok - Svänsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Svänsson.
|\Ju vill jag beskrifva min sörj andes smärta med rödaste blek ur mitt sarj andes järta, och hören I alla uppåt denna sång till eder betänkning på jordlifvets gång.
Det var i fjol somras när blommera blomma; och solen hon skinde, så var det som somma, beträffade sig uti lundens bärsår till inbördes trefnad i ungdomens vår.
Och bäcken i solskinnet hoppa och glettra och vinden han spela i träna på settra och foggla di sjongde i björka och tall mä jufliga tonger på kärlekens trall.
På haf vet där stog det ett gångandes skepp, så stollt som en svan till sjömannens begrepp, och namnet som var imot solen bevännt var KÄRLEKEN målat på gyllenes pränt.
Då var det som att vi befunno hvarandra och skulle tillsammans på jorden bevandra, vi låfte att dela vårt dagliga bröd och älska hvarandra till bleknandes död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
