Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kal Kalsons visbok - Fleckera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Så går di på kalaser, på kaffe å på dopp, på barnsöl och begrafning, förlofning å bröllop, di svansar å di svänger, hvarhälst di kommer fram, en ann kan rent bli sjuker, dom blir dä te stor skam.
Dess kärlek vell ja likna ve vinterns is å snö — den håller högst tre månar, så vill den rakt bortdö, i deras hjärtekamrar där bor ett fyratal, som heter falskhet, svek å list å männernas baktal.
Men männerna di svansar ikring dom likaväl di vet ej hvilken skada di tager till sin själ, på Kosmorama bjuder di å skänker dom en tvål å snart så ä dä färditt å dä blir geftermål.
Iblann får di åderkålång, iblann får di en tupp
uttå porslin att sätta på biråmslådan upp,
iblann får di e sparbanksbok, iblann får di en schal —
men uttå mej får di ingenting, så sannt ja heter Kal.
Ty ja vell lefva ogeft å ej i brudstol gå förr vell ja som sjögosse gå ut på böljan blå, om än e flecka fria te mej, ja nej sa tvärt å därpå kan ja svära–––-nä, d’ä la inte värrt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
