- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
175

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herman, eller skulle hon afbida ett gynnsamt ögonblick?
Hennes oro steg till förtviflan, då hon i detsamma hörde
steg innanför och röster, som talade.

Det var Hermans röst. Det hörde hennes hjärta mer än
hennes öra.

Månljuset, som föll på denna sida om huset, belyste helt
och hållet den späda kvinnoskepnaden, som stod där döf för
stormen, hvilken slet i hennes kappa och liksom ville lyfta
denna sorgedräkt bort från hennes skuldror. I detsamma
började eldkolen röra sig invid stenfoten och flytta sig framåt,
och efter dem följde en lurfvig, oredig massa. Det var
björnen, på hvilken den blåklädda jungfrun utöfvade ett
omedvetet inflytande. Han steg uppför trappan och strök liksom
smekande sitt hufvud mot den blåa kjolen.

Men stegen där innanför dörren aflägsnade sig, och ljudet
af talande röster försvann.

Då fattade Agnes med förtviflans kraft i den tunga
dörren, som gick upp. Hon ilade in i förstugan, hon tog samma
väg, som hon hört af ljudet, att de samtalande männen tagit.
Och så kom hon ut på trappan, som ledde nedåt gården, och
vid hennes sida stod björnen.

Längst ner på gården, där skuggan föll starkast, hörde
hon då tvenne röster tala, och åter igenkände hon
Hermans röst.

I detsamma såg hon något glänsa i slagskuggan där
nere, och hon skrek till och skyndade utför trappan.

En man kom emot henne. Hans ansikte var leende, men
blekt.

»Hvad söker du, syster?» frågade han med en kall, isande
stämma.

»Jag såg två män gå utför gården», svarade Agnes, »hvar
är den ene?»

»Befall då din själ i Guds hand, ty mera får du ej se i
denna världen!»

Och med dessa ord fattade den bleke mannen i jungfrun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free