Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 95 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nöden. Det är äfven så, när något utomordentligt stort och
viktigt fyller människans själ, när hon står färdig att själf
offra lif och blod för allt, som hon håller heligt och kärt,
det är då ofta för henne en underordnad sak, om ett enskildt
lif spilles. Hon betraktar det liksom sitt eget, endast som
ett offer på det gemensamma altaret.

Ill. J. N.[=Jenny Nyström] »Och huru vill du då gå till väga?» sporde Engelbrekt. (Sid. 96.)

En fanns dock, som icke hade sinne eller tankar för annat
än den unge mannens räddning, och det var Erik. Han hade
också så till vida haft framgång i sina bemödanden, som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>