Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Irländska frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men hade småningom fått någonting liknande lagens kraft.
Den princip, som låg till grund för »tenant-right», var, att
en person skulle så länge få bli i orubbad besittning af
sin gård som han betalade arrende; att han, när han lemnade
ifrån sig gården, skulle vara berättigad till ersättning för
förbättringar, hvaraf gården ännu hade gagn, samt att han
skulle ha rätt att öfverlåta arrendet på en annan för det
belopp det kunde erhålla i marknaden. Ärren datorn hade
samma rätt som en person, hvilken har ett arrendekontrakt
på bestämd längre tid: han kunde öfverlåta arrendet till
hvarje spekulant, som godsherrn godkände. Öfverallt der
detta system rådde herskade äfven idoghet och välstånd,
liksom å andra sidan der det ej rådde fattigdom, lätja,
missnöje och brott. De irländska jordbrukarnes första
fordran var derför alltid någon form af fasta arrenden. Till
denna deras fordran hade generationer af engelska statsmän
ej skänkt någon uppmärksamhet, när de ej rent afslagit den,
hufvudsakligen emedan ingen statsman vårdade sig om att i
detta ämne skilja mellan ord och sak, mellan tomma
pedantiska teorier och tydliga, verkliga sakförhållanden.
»Arrendatorns rätt», sade lord Palmerston under bifallsrop från
en församling, som hufvudsakligen bestod af godsegare, »är
godsherrns orätt». Lord Palmerston glömde dock, att
godsherrn, i likhet med hvarje annan samhällsmedlem, åtnjuter
äfven sin dyrbaraste eganderätt endast på det vilkor, att
hans utöfning deraf ej står i strid med det allmänna bästa.
Godsegaren besitter sin jord på samma vilkor som
skeppsredaren sitt fartyg och jernvägsbolaget sin jernväg, under
erkännande af statens rätt att tillse, att eganderättens
åligganden vederbörligen uppfyllas, samt att denna ej får
bli en allmän fara och ett samhällsförderf. Jorden är i
följd af sin natur, i följd af det förhållandet, att dess
utsträckning ej kan ökas och att en persons eganderätt är
en annans uteslutande derifrån, det slag af egendom, öfver
hvilken man kunde vänta sig att staten i första rummet
skulle förbehålla sig att i sista hand utöfva kontroll.
Engelska statsmän hade dock i mansåldrar sjelfbehagligt
förfäktat den satsen, att lagstiftningen på inga vilkor eger att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
