Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Form- och satslära - Substantiven - Verb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i pluralis -ne, -na, -a och -en: grannar-ne,
skålar-na, riken-a, ögon-en. De obetonade orden en
och ett kallas obestämd artikel och nyttjas framför
ett substantiv i obestämd form. Endast personliga
maskuliner ändas i pluralis bestämd form på -ne;
dock ej, då den obestämda formens slutstafvelse har
e: bröder-na, studerande-na. (Till undvikande af
missförstånd: domare-na, fiskare-na, röfvare-na;
ej domar-ne o. s. v.)
Om ett verb uttrycker namnet på en verksamhet, som
kan tänkas öfvergå på ett föremål: måla (taflan),
plöja (jorden), skrifva (brefvet), kallas det
transitivt. Uttrycker det namnet på en verksamhet, som
icke kan tänkas öfvergå på ett föremål, eller namnet
på ett tillstånd: gå, sofva, kallas det intransitivt.
Den bestämning till ett transitivt verb, som
betecknar föremålet för den genom verbet uttryckta
verksamheten, kallas objekt (ackusativobjekt): Herden
vaktar fåren. Bonden plöjer åkern. Hästen drager
vagnen. Smeden smider yxan. Kaka söker maka. Vid
verben fråga och lära kunna stå två ackusativobjekt,
ett personobjekt och ett sakobjekt: Grefven frågade
drängen en sak. Modern lärde sonen en gåta.
En bestämning till ett substantiv kallas attribut
(tillägg). Då attributet utmärker ägaren, kallas det
genitivattribut: Grefvens hästar springa. Barnets
drömmar fly. Morgonens dagg uppfriskar
jorden. Folkmassan betraktade segelsällskapets
prissegling. Då substantivet står som genitivattribut,
erhåller det vanligen ändelsen -s.
Då attributet betecknar samma föremål som hufvudordet
(det substantiv, som bestämmes), kallas det
apposition: Konung Oskar styr riket. Handlanden
Vågstedt firar bröllop. Sveriges hufvudstad,
Stockholm, tjusar främlingen. Stockholm, Sveriges
hufvudstad, tjusar främlingen.
Det attribut, som medelbart (d. v. s. med tillhjälp
af ett verb) tillägges substantivet, kallas
predikatsfyllnad. Den predikatsfyllnad, som hänför
sig till subjektet, kallas subjektiv: Gossen blifver
yngling. Gården är bondens. Slösaren blifver tiggare.
Den predikatsfyllnad, som hänför sig till objektet,
kallas objektiv: Gud kallade mannen Adam. Man kallade
Gustaf II Adolf guldkonungen. Adam kallade kvinnan
Eva.
Predikatsfyllnad förekommer vid verben vara, varda,
blifva, förblifva, anse, kalla, nämna, hälsa, förklara
m. fl.
Den ställning i satsen, kasus, ett substantiv
har, då det är subjekt, apposition eller
subjektiv predikatsfyllnad, kallas nominativ,
då det är genitivattribut, genitiv, och då det är
ackusativobjekt eller objektiv predikatsfyllnad,
ackusativ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
