Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Form- och satslära - Öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Adjektiv kallas det ord, som uttrycker, hurudant
något är: stor, djup, rörlig, grym, svart.
Till adjektivet kan äfven hänföras partieipet
(verbets adjektivform), genom hvilket handlingen, på
samma gång den innefattar tidsbegrepp, framställes
såsom en egenskap: kallad, bränd, köpt, troende,
skrifvande, bjuden.
Räkneord kallas det ord, som angifver ett antal eller
hvilken i ordningen: fyra, sextio; fjärde, sextionde.
Obestämda räkneord äro: alla, få, somliga; den förre,
den siste, hvar tredje m. fl.
Pronomen kallas det ord, som kan stå i stället för
ett substantiv eller användas såsom ett adjektiv:
jag, de, oss, hvem, som; min, hurudan.
Pronomen kallas personligt, då det betecknar den
talande, den tilltalade eller den omtalade: jag, du,
han, vi, I, de, sig, hvarandra;
possessivt, då det betecknar ägaren: min, din, vår,
eder, sin;
demonstrativt, då det utpekar något såsom förut
nämndt, kändt eller närvarande: den, denne;
determinativt kallas ett demonstrativt pronomen,
då det hänvisar till en efterföljande bestämning:
Sådan är den man, som du berömmer;
interrogativl, då det betecknar något såsom
efterfrågatlt: hvilken, hvad, hurudan;
relativt, då det hänför en bisats till något ord i en
föregående sats: Jag har läst den bok, som (hvilken)
du skänkte mig;
indefinit, då det ej betecknar något bestämdt ting.
Yerb kallas det ord, som uttrycker namn på en
verksamhet eller ett tillstånd: draga, tro, sjunga;
sofva, frysa, sitta.
Transitivt kallas det verb, som uttrycker namnet på
en verksamhet, hvilken tankes öfvergå på ett föremål:
hugga, skjuta, draga, uppmuntra.
Intransivt kallas verbet, då det uttrycker namn på
en verksamhet, som icke kan tänkas öfvergå på ett
föremål, eller namnet på ett tillstånd: springa,
mogna, sitta, sofva.
Reflexivt kallas det verb, som förbindes med ett
reflexivt pronomen: beflita (sig), nöja (sig), spegla
(sig).
Hjälpverb kallas det verb, som tillsammans med ett
annat verb (hufvudverb) bildar en verbalform: haf ca
(kommit), skola (arbeta), må (tala), blir (skördad),
vardt (hulpen).
Adverb kallas det ord, som benämner en omständighet:
här, länge, fort, ganska, ingalunda.
Preposition kallas det ord, som användes
att tillsammans med ett substantiv (eller
substantivpronomen) bilda en satsdel: af, på, till,
med, i, öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
