Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Första avdelningen: Djurriket - Djurrikets indelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
6 ordningen, Roffåglar. Vanligen stora och starka
djur med snabb flykt och skarp syn. Med de
hvassa klorna gripa de sitt byte; med den krökta
öfverkäken sönderslita de det. Bona byggas
af kvistar i träd, på klippor o. d. Ungarna,
som framkomma dunkläda och seende, matas länge
af föräldrarna. Ex.: ugglorna, hvilkas flykt
till följd af den mjuka fjäderdräkten är nästan
ljudlös. Flere arter äro ifriga ratt-jägare och
därigenom nyttiga; den stora bergufven, igenkännlig
på sina örontofsar, är däremot ett svårt skadedjur.
Den lilla sparfugglan låter ofta höra sitt »klähvitt»
om höstaftnarna. Vidskepligt folk anser detta
båda ondt och kalla henne likuggla.
Bland dagroffåglarna märkes
/a/&släktet med arterna torn-, lärk- och jaktfalk. Den
sistnämnda, som fordom inöfvades till jakt, är
en ganska stor fågel, som infångades på Island
eller i Norge. På större gårdar och slott fanns en
särskild »falkenerare», som vårdade och dresserade
falkarna. Jakten skedde till häst; fågeln satt på en
tjock handske på jägarens vänstra hand och hade en
hufva öfver ögonen. Då man kommit till jaktmarken,
togs hufvan af, och falken kastades upp. Upptäckte då
hans skarpa öga ett byte, sköt han efter detsamma, och
jägarskaran följde hans flykt under en halsbrytande
ridt. Af hökarna finnas i vårt land två arter:
en större, duf-höken, och en mindre, sparvhöken. I
bergs-och skogstrakter uppehåller sig den väldiga
kungsörnen, vid hafvet den ännu större hafsörnen
(2,5 meters vingbredd). Till nyttiga roffåglar räknas
ormvräken. I varmare länder finnas de illaluktande
gamarna, som lefva af as och därigenom göra nytta
som ett slags sundhetspolis - ofta nog den enda,
som finnes. De sakna fjädrar på
hufvudet. Störst bland dem och bland alla flygande
fåglar är den i Sydamerikas Änder lefvande kondoren,
7 ordningen, Klätterfåglar. Hafva 2 tår framåt
och 2 bakåt (klät-terfötter); stjärten, oftast styf
och spetsig, underlättar klättrandet; boet vanligen
i ett ihåligt träd. Ex.: hackspettarna,
nyttiga fåglar, som med sin kraftiga näbb
sönderhugga murkna trädstammar och medelst den
hullingbesatta tungan utdraga insektlarver. De
hafva en röd fläck på hufvudet. Allmänna arter äro:
spillkråkan (svart), gröngölingen och brokspettarna.
I vårt land finnas vidare göktytan och göken, som
på försommaren låter höra sitt vackra, men enformiga
läte i våra skogar.
Dufhök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
