Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Andra avdelningen: Växtriket - Växternas indelning. - A. Kryptogamer eller sporväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
hvilka tillika inhöljas i slem. Slutligen hafva vi de
hvita blodkropparna, som enligt ryssen Metschnikoff
anfalla och uppsluka bakterierna. Under huden
på en groda införde M. en bit mjälte med talrika
mjältbrandsbakterier. De hvita blodkulorna samlade sig
då och sträckte ut »känseltrådar». Af dessa indrogos
bakterierna och upplöstes. En blodkropp kunde sluka
40-50 bakterier. Om denna upptäckt bekräftar sig,
tyckes det, som om man borde vara ganska väl skyddad
för smitta. Att man ej är det beror kanske på att
försvararnes kraft förlamats genom en nedsättning hos
kroppen, en förkylning eller dylikt, eller ock blifva
de slagna i striden genom fiendens öfvermakt. Genom
användning af vaccin har man dock i några fall kunnat
åtminstone förebygga smitta.
Försök att medelst inympande af smittkoppslymfa
skydda mot kopporna hade tidigt gjorts af kineser och
tscherkesser, men utan egentlig framgång, ty många
af de sålunda vaccinerade fingo sjukdomen på fullt
allvar. Då gjordes på 1790-talet den engelske läkaren
Edv. Jenners stora upptäckt. Han hade lagt märke
till att kor ej sällan ha koppor på jufren och att
ladugårdspigor och drängar, som fingo liknande koppor,
ej sjuknade vid epidemier. På detta förhållande
grundade han sin teori om skyddskoppympningen. Vikten
af hans upptäckt kan synas af följande siffror. Innan
vaccineringen infördes här i landet (1815), dogo
10-15000 människor årligen i kopporna. År 1820 afledo
143, 1822 blott 11. Under den sista svåra epidemien
(1874) skördade kopporna 3-4000 offer. En och annan
vill icke veta af koppympningen, emedan åtskilliga
sjukdomar kunna, spridas genom den. Med iakttagande af
försiktighet torde dock denna fara ej vara så stor,
och att taga bort koppymningen på denna grund vore
detsamma som att förbjuda järnvägsresor, emedan de
kunna medföra olyckor.
I våra dagar har den store fransmannen Pasteur
under sina bakterieforskningar kommit på den tanken
att använda skyddsympning äfven i andra fall;
han gjorde början med mjältbrand - en sjukdom, som
härjar bland Frankrikes fårhjordar och äfven angriper
människor. Men då naturen icke där såsom vid kopporna
erbjöd vaccinämne, gällde det att finna ett lämpligt
sådant. Han insprutade utspädt, bakteriehaltigt
blod i ådrorna på friska djur, och försöket
lyckades. Fåren blefvo lindrigt sjuka och kunde efter
sitt tillfrisknande motstå inympning af renodlade
bakterier. Numera sker mjältbrandsvaccinering i stor
skala i Frankrike och Österrike.
Äfven den ohyggliga hundgalenskapen har varit föremål
för Pasteurs forskningar. Vid ett af sina försök
vaccinerade han 19 hundar med rabiesvaccin och släppte
dessa tillsamman med 19 andra hundar. Därpå lät han
alla 38 dels bitas af galna hundar, dels ympas med
rabiesgift. Af de vaccinerade hundarna sjuknade ingen;
af de öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
