Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Andra avdelningen: Växtriket - Växternas indelning. - B. Fanerogamer eller fröväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
säges vara fjädernervigt (ex.: alm), eller finnas
flere förgrenade hufvud-nerver, då bladet kallas
handnervigt (lönn), eller ock flere jämnlöpande nerver
utan egentliga sidogrenar, enkelnervigt blad (gräsen).
Bladets inre byggnad. Bladens
funktioner äro af två slag: andningen och
assimilationen. Andningsprocessen. Bladet betäckes
af en genomskinlig öfverhud, som ofta lätt kan
lossas (t. ex. på ett syrenblad). Det inre utgöres
af saftiga celler, som innehålla små, gröna kulor,
s. k. bladgrönt. På bladens undre sida (hos flytande
blad på den öfre) finnas talrika, mikroskopiska
springor, omgifna af tvenne halfmån-formiga
celler. Dessa s. k. klyföppningar leda till
sammanhängande håligheter i bladets och stammens inre
och äro växtens andningsorgan. Deras antal är ofta
mycket stort, l-700 på hvarje kvadratmillimeter. Då
det icke är meningen, att vatten skall inkomma i
växten på denna väg, vidga sig de half-månformiga
cellerna (»slutcellerna») vid regnig väderlek och
tillstänga därigenom springan. – Växterna andas
på samma sätt som djuren, d. v. s. de upptaga syre
och utandas kolsyra. Liksom hos djuren alstras
därvid värme. Denna är dock vanligen omärklig. Hos
Ama-sonflodens jättenäckros (Victoria regia) och i
Callans hvita blom-hölster märkes likväl en värme-Blad
af ek. ökning; likaså hos
groende malt. Att lifsprocessen hos växterna
alstrar värme nog att smälta snö ser man på Alperna
vid randen af den eviga snön. Tusentals små plantor,
mest alpklockor (Soldonella) sticka om våren upp sina
blomsterprydda stänglar ur snötäcket.
Assimilationen är en näringsprocess, genom hvilken
under ljusets inflytande kol upptages och syre
frigöres. Den är således raka motsatsen till andningen
och kraftigare än denna, som därför ej märkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
