Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Andra avdelningen: Växtriket - Växternas indelning. - B. Fanerogamer eller fröväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
som liknar båda föräldrarna*). Men huru kommer
då frömjölet från den ena blomman till den
andra? Öfverförandet kan ske genom vattnet, vinden
eller insekter. Vattnet öfverför frömjöl endast
hos några få i vattnet helt och hållet nedsänkta
växter. Vinden spelar en viktig rol hos barrträd
och sädesslag, hvilkas frömjöl stundom af regnet
slås ned på marken; man får då ibland höra, att »det
regnat svafvel».
Af de djur, som besöka växterna, äro somliga välkomna,
andra ovälkomna. Mot de senare söker växten skydda
sig, de förra lockar han till sig genom vällukt
och prunkande färger. Särdeles ovälkomna äro alla
gräsätande djur, ty de afbita och tillintetgöra
fortplantnings-organen. Mot dem äro växterna ej sällan
skyddade genom gifter, elak lukt (bolmört), taggar
(tistel, kaktus), brännhår (nässlor) och borst, eller
ock undgå de dem genom att lyfta sina grenar öfver
marken (träden). Gräsen skjuta oupphörligt nya skott
och ersätta sålunda förstörda delar. Nyssnämnda medel
skydda också mot sniglar, maskar och andra krälande
djur. Dock äro medlen stundom otillräckliga: åsnan
och kamelen äta tisteln trots taggarna. Nästan alla
krypande och små flygande insekter äro ovälkomna,
emedan de stjäla honungen utan att öfverföra
frömjöl. Mot dessa små tjufvar försvara sig växterna
genom nedåt riktade hår, borst, taggar och klibbiga
körtelhår (hallon- och törnbuske, tjärblomma). De, som
växa i vatten, skyddas däraf. Stundom äro blommornas
form och honungsgömmets läge så beskaffade, att
honungen är tillgänglig endast för större insekter
(viol, nyckelblomster). Blomman måste dessutom skyddas
mot regn, emedan detta sammanklibbar frömjölskornen
och hindrar befruktningen; detta uppnås därigenom,
att blomman vändes nedåt eller tillslutes vid fuktig
väderlek (maskros). Men om fienderna skola hållas
fjärran, så måste å andra sidan bordet stå dukadt för
de gäster, af hvilka blomman kan draga nytta. För dem
kläder hon sig i lysande färger, för dem utvecklar
hon sin vällukt och samlar sin honung. Med dessa
medel lockar hon större flygande insekter. Då
dessa med sina sugsnablar tömma honungsgömmena,
komma de lätt i beröring med ståndarknapparna och
blifva inpudrade med frömjöl, som de sedan vid
besök hos andra blommor afstryka mot pistillens
märke. Skulle insektbesök uteblifva, inträffar
ofta själfbefruktning. Kroasering eller korsning är
emellertid allmän i naturen, och däraf frambringas
talrikare, större och bättre frön än af en tvungen,
naturstridig själfbefruktning. Själfbefruktning är
dock hos många växter det vanliga.
*) Dylika hybrider förekomma äfven bland människor
och djur: såsom mestiz, afkomling af hvit och indian,
mulatt af hvit och neger, sambo af indian och neger,
kvarteron af hvit och mulatt o. s. v.; mulåsna
af hingst och åsna, mula af åsnehingst och sto,
rackelhane af orre och tjäder, riporre af ripa och
orre m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
