Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Andra avdelningen: Växtriket - Växternas indelning. - B. Fanerogamer eller fröväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
insekten blifvit upplöst i denna saft, uppsuges åter
alltsamman af körtlarna; efter 8-10 dagar öppnar
sig bladet och är då torrt. Hård blåst och fallande
regn inverka ej på bladen. Venusflugfällan finnes
numera ofta i växthus, hvarför man varit i tillfälle
att observera hennes sätt att gå till väga. Vidrör
man med en nål ett af de 6 små borst, som sitta på
bladytan, eller lägger man dit ett osmältbart föremål,
t. ex. en liten träbit, så sluter sig väl bladet, men
öppnas åter efter ett dygn utan att hafva afsöndrat
någon saft. Detta experiment kan upprepas ungefär 30
gånger, hvarefter bladet förlorar sin känslighet.
Hos kannväxterna har det vingade bladskaftet vuxit
ihop till ett litet krus, hvars lock utgöres af
den förkrympta bladskifvan. Den vanliga ostindiska
kannväxten, som blir ungefär manshög, uppbär 6-10
krus, innehållande en syrlig vätska, uppfylld af
drunknande insekter. Somliga resande påstodo,
att växten under natten nedsänkte sina krus i
kärret och därifrån upphämtade vatten, som sedan
på något okändt sätt liksom destillerades och blef
drickbart, hvarför den ock benämndes destillerplantan
(Nepenthes destillatoria) och ansågs vara af en vis
försyn placerad i ödemarken till törstiga vandrares
gagn. Emellertid visar det sig, att denna inrättning -
såsom alltid i naturen - har sitt eget gifna ändamål
och icke är till för människans skull. På lockets
undersida och omkring kanten af kruset afsöndras
en söt saft, som lockar insekterna. Begärliga
efter mera, klättra de små djuren nedåt; insidan
är glatt och hal, de börja glida utför och falla
slutligen ned i vätskan på bottnen - de hafva råkat
in i en af växtens magar. - T Australien finnes en
lågväxt art, hvars rosettlikt ordnade krus likna
små ölsejdlar med kullrig botten. Ett annat släkte
(Sarracenia) har blad, liknande champagneglas med
lock. I Kaliforniens kärrmarker finnes en kannväxt,
som ej sällan i husen användes som flugfångare;
bladen äro nämligen rörformiga och så inrättade, att
flugorna lätt komma in, men ej kunna hitta ut igen.
Vid kanten af kärr och myrar växer ej sällsynt i vårt
land den rundbladiga daggörten äfven kallad sileshdr
(Drosera). På bladen sitta röda hår, som i spetsen
tyckas uppbära en liten droppe (glandelhår). Man
trodde fordom, att dessa droppar voro daggpärlor,
afsedda att släcka insekternas törst. Men ve den
insekt, som slår ned på det förrädiska bladet l
Med vingar och ben fastnar han i en klibbig vätska,
och ju mer han arbetar att komma lös, desto säkrare
fastnar han. Efter 20 minuter börja håren att böja
sig inåt, inom 3 timmar är han gripen af 50-100 af de
rödglänsande fångarmarna, hvilka öfvergjuta honom med
vätska, till dess han drunknar; tillika buktar sig
bladet och omsluter, honom. Efter några dagar öppnar
sig bladet och är torrt; endast vingar och ben finnas
då kvar af bytet. - På samma ställen som Drosera
finner man också tätörten, så kallad, emedan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
